lvarjehanda. Fåfänga försök att göra ondt. En man vid namn Content, fyrtiofyra är gammal och boende : den franska staden Nevers, hade en vurm för att gomma sina penningar. Nyligen hade han hittat på ett som han tyckte mycket forträffligt gomställe, en ihålig bjelke i ett stall. I denna bjelke dolde han 700 francs i guld. En dag då han skulle se till sin hemliga skatt, fann han till sin fasa att penningarne sorsvunnit. Hans misstankar föllo genast på en skoflickare vid namn Goyet, som bodde i narheten. Han beväpnade sig med en laddad pistol och gick deretter till den törmodade tjufvens hemvist. Han fann denne sitta vid sitt arbete och aflossade utan att säga ett ord pistolen på honom. Lyckligtvis föll dock skoflickaren af eu händelse i detsamma till goltvet, så att skottet ej rakade. I förmodan att mannen var död, gick Content hem till sitt och efter att ha laddat sitt vapen omigen försökte han att skjuta sig men lyckades ej bättre än att han blott temligen illa skadade undra delen af munnen. Excentriskt vad. Följande historia berättar från en fransk landsortsstad. — Tre personer stodo nyligen i närheten af jernvägsstationen härstädes och gjorde sina reflektioner öfver ett förbigående godstags snabbhet. Den ene anmärkte dervid att det ej skulle sordras mycket för att få ett dylikt tåg att gå ur skenorna. Har ingen farad, menade en af de båda andre sadant händer nästun aldrig, och för att visa huru litet man behölver frukta nagot dylikt vill jag slå vad om, att jag, då nästa tåg kommer, skall lägga mig i banan och låta tåget gå otver mig. — De tre galningarne slogo ganska riktigt vad om en frukost, och då nästa tåg nalkades voro de på sin plats ett stycke från stationen för att utföra experimentet. Den som föreslagit vadet lade sig ned på banan och väntade. Frustande som en hel arme hvalsiskar närmade sig lokomotivet och strök öfver mannen; likaledes hela det långa tåget. De båda äskådarne fattades dock i det asgörande ögonblicket af förfäran, ty saken såg ryslig ut. Sedan tåget passerat förbi, skyndade de fram till kamraten, hvilken de väntade att finna söndersliten. Men nej, kroppen var hel, ehuru det såg utsom själen skulle på allvar tagit afsked af denne sin följeslagare. De funno likväl till slut, att mannen ännu andades, och buro honom derföre bort till en närbelägen brunn samt stänkte vatten i hans ansigte. Han vaknade då åter upp, ty det var blott en svimning. Han berättade dervid att han trott sig skola bli dödad af lokomotivets askhållare, som blott låg en fot från jorden, och svimmat af förskräckelse. — Om man betänker, att detta lika djerfva som orimliga företag blifvit föreslaget och företagits för en frukost, kan man ha skäl att ifråga sig, om dessa män ej voro vansinniga. De algieriska arabernas vildhet. Ett par insödingar i den arabiska staden Meknessa rakade i somras i grål om en trädgärd, som tillhörde dem gemensamt. Som deras kadi befann sig i närheten gingo de genast till honom för att sä tvisten asgjord. Innan denne hann att afkunna sin dom, greps dock den ene, Salah ben. Keurfa, af ett plötsligt raseri, attade en kni! som han bar under burnusen, nedstötte sin motståndare och begaf sig genast på flykten. Den mördades unge son, som varit närvarande, skyndade genast från platsen och begaf sig till mördarens hemvist samt genomborrade dennes späde son, som Jekte utanför dörren. Gossen, som tog denna rysliga hämnd, var blott fjorton år gammal! Faran af att skratta. Nyligen tilldrog sig i England den besynnerliga händelsen, att en dam dog af skratt. Hon var nemligen tillsammans med några andra på besök hos en väninna, en mycket qvick dam, som gång på gång förmådde hela sällskapet att skratta. Midtunder en af dessa skrattsalvor, hjertligare och mera uthållande än de andra, föll dock en af ällskapet baklänges. I samma ögonblick flöt en ström af blod ut genom näsa och mun, I nästa minut var hon död.