igarne. Ilela amsiteatorn var reserverad för le deputerade af riksstånden och i raderna ade platser beredts för stadens innevånare, l. v. s. en del af dem. Salongen erbjöd on festlig pregel genom mängden at de lysanla och omvexlande uniformerna samt dameoiletterna, i hvilka den hvita färgen spelade len ötvervägande rollen. Den till kgl. loge nredda sondlogon i första raden var prydd med en inom ett fandraperi anbringad stålsköld, å hvars mörkblå grund strålade konunsens namnchiffer. Sedan de kgl. personerna intagit sina platser, börjades konserten med on Sång till H. M:t konungen, utförd af en ganska ansenlig kör och ackompagnerad af en ytterst väl besatt orkester. Konserten fortgick. härefter enligt det bestämda programmet; upptagande, utom ofvannämnda sång, ouvertyren till Wilh. Tell (på ett särdeles förtjenstfullt sätt utförd at orkestern), Duett ur Trubaduren, Körer för mansröster (Hör oss Svea och Norges Fjelde, hvilken senare på begäran trån de deputerade måste tagas dacapo), Casta-divaarian ur Norma (utförd på ett hanförande sätt af en musikälskarinna) samt slutligen en för tillfället sarskildt af direktör CZzapek komponerad ÅFest-kantat. Efter afsjungandet af arian nr Norma behagade såväl H. M:t konungen som hertigen af Östergötland att gifva sitt bifall tillkänna. ; Sista numret, ellerFestkantaten stödde sig egentligen på motiver från Björneborgarnes marsch och vår gamla folksång (föredragen som solo af ofvannämnda musikälskarinna, med kör); men derjemte var före den afslutande folksången inlagd en liten påminnelse om jernvägsfesten, i det man plötsligen hörde konduktörens pipa signalera och derefter ett bantåg närma sig samt stanna. Kl. något öfver !3 11 e. m. var konserten slutad, hvarefter de kgl. personerna intogo souper hos sina värdar, neml. H. M:t konungen hos landshöfdingen Fåhreeus, hertigen af Östergötland hos fru kommersrådinnan Wijk och hertigen af Dalarne hos fru konsulinnan Röhss. Festligheterna i anledning af Vestra stambanans öppnande voro härmed atslutade i Göteborg. De böra kunna anses lysande, desto heldre som hela stadens befolkning, äfven de, som tillfölje af nodvändighetens kraf, varit utestängda från ett närmare deltagande i desamma, dock uppfattat betydelsen af det stora företaget. Derom vittna de täta tolkhopar, hvilka i vår eljest så arbetsamma stad, städse sökt bringa såväl konung som rikets ständers deputerade sin hyllning; derom vittnar äfven den allmänna illuminationen. Festens första dag gynnades af det angenämaste väder, men gårdagen var deremot anda fram mot aftonen regnig. Icke desto mindre begagnade sig de inbjudna gästerna ganska talrikt af tillfället att här få se ett och annat, som måhända torde vara bättre ordnadt eller anordnadt än på andra ställen, och man torde kunna hoppas, att de härifrån medtagit månget minne, såväl dem som Göteborg till framvida båtnad. I dag kl. 6,40 f. m. återvände festtåget till Stockholm, dit det väntas kl. 9 i afton, då Stockholm mottager detsamma med en storartad illumination. Den 6:te November har alltid varit en dag af betydelse för vår stad, hvilken har för sin grundläggning att tacka den store Gustaf Adolf, som ljöt hjeltedoden på Litzens slätter i dag för 230 år sedan. Huru mycket har ej Göteborgs uppblomstring och alltjemt tilltagande förökning i välmåga och solkmängd bekräftat, huru riktigt denne konung bedömde fördelarne af läget vid Göta Elfss utlopp i Vestersalt, och med hvilken klar blick han uppfattade det gagn hela landet skulle hafva af denna centralpunkt för Sveriges utrikeshandel! Den store konungen var etv snille, och det sanna snillet har äfven något af siaren hos sig. Hans blick genomtränger det dunkel, som skiljer det närvarande trån det i en aflägsen tid stundande, och der den kortsynte endast ser obestämda dimgestalter, uppfattar han i hela dess klarhet och storhet tramtidens sak. IIvilket intyg härpå är icke den vigtiga händelse, med anledning af hvilken vi här liksom mångenstädes i landet, firat en glad tacksamhetsfest! Angan har kommit och för sin del bidragit till att gifva snökonungen rätt, då han från ett berg visade med fingret ned i dalen vid elfven och sade: Der skall Götas Borg ligga !, en scen, hvilken Fogelberg synes oss hatt i sina tankar, då han med silt snilles kraft återgaf i bronsen den ädle konungens gestalt, kring hvilken sångarskaror i afton skola såsom alltid på denna dag i toner gifva uttryck åt de känslor som da-Igens betydelse ingifver dem. Dessa dagar utgöra i ordets fulla bemärkelse både en hoppets och en minnets fest. Den nya förbindelseledens fullbordande ger oss hopp om att vi kunna gå ännu längre framåt i utvecklingen af våra inre hjelp22— 33 TI222 van. — —e— — — —D—LeZe LL