akta och understödja hvarandra. Mälet är ett Norden, starkt och mäktigt till sjelfförsvar. De onaturliga band, som ännu sjättra det fria varu-ombytet och den frie mannens sjelf-försörjningsrått, måste snart finna sin lösning. Gynnsammare har tidpunkten aldrig varit att asskudda oket af en föråldrad undantags-lagstittning. Äran deraf tyckes att Försynen har bestämt åt EK. K. N:ts regering, för att göra den lika kär tör Sverges folk, som frejdad i dess häfder. Borgareståndet innesluter sig underdånigst i E. EK. M:ts tortfarande höga ynnest och bevagenhet. Bondeståndets talman vidrörde de reformer som under H. M:ts regering hittills vidtagits och yttrade sig med synnerlig glädje öfver den sjelsstyrelse, som genom den nya kommunallagen kommit till sin rätt, tillåggande: . eDenna i vårt statslif vigtiga tilldragelse skall dock vinna sin fulla betydelse forst genom en fullständig ombildning af nationalrepresentationen. Också framträder lösningen af denna företrädesvis vigtiga samhällsfråga år etter år med allt oatvisligare nödvändighet. Om det än vore orättvist att förneka, det de senare riksdagarne burit goda frukter i flera atseenden, kan det icke heller bestridas att ståndssplittringen då, som förr, firat sina segrar. Samverkan och enighet i beslut är omöjlig inom en i fyra kamrar fördelad representation, och sakkänne dom i en kammare går förlorad i en annan, och önskningar och behof, uttalade på ett ställe, kunna icke göra sig hörda på ett annat. Den i en tri stat nödiga vexelverkan emellan statsmakterna måste under våra nuvarande representativa förhållanden afven blifva en omöjlighet. En god regering skall ofta finna sina bästa afsigter tillintetgjorda af ett motstånd, framkalladt af fördomar och partiintressen, och suart sagdt i hvarje storre fråga sakna, från andra statsmaktens sida, stodet at en opinion, som bestämut och otörtydbart anguver de flestas mening; då deremot en folktiendtlis styrelse skulle i denna splittring i stånd, klasser och intressen, finna en alltid läv odlad mark för uvtöraudet af hvilka som helst mot folkets frihet och väl riktade planer. S. A. K.! Den svenske dannemannen är konungsk till tänkeoch ha dlingssått. Öppen och frimodig sramträder han inför sin konung; undergitven och vordsnadstull hör han sin konung, som är van att i Sveriges allmoge finna sitt sakraste stöd, sin fasta ste borg. Med det djupt kända behotvet at den förändring vi åsyfta torena sig vara torhoppningar, att E. K. M. måtte afven åt denna stora samhänsangelagenhet egna sin höga omvardnad och kraftiga medverkan. Historien skall då torena E. h. mit namn med de store Carlars, hvilkas minnen avnu letva i svenska folkets hjertau. En sadau seger inom egna landamären är dock mera värd, än den som vianes på stridens fält i trammande land. Landemarskalken yttrade i siwt tal bland annat: Eu veta vi för visso, alt menskligheten måste gå framåt, genom frihet och upplysning ull töradhog. Det ar friheten, urgammal i Svea land, der bästa arfvet hän våra fäder, som hos oss torenar konung och folk, och är den, som gör bådas styrka. Den har under olika uder på vexlande satt framträdt, och så måste det vara, ty en trihet, som är sann, står i ett rätt torhällande ul. sin tids bildning och skaplynne. For rida. och adeln skall det alltid blitva ett oaflåtlig. bemodande, att med redligt mt verka for eu älskadt taderneslands sanna ära och lycka. Erkebiskopen sade, beteckande nog: Presteståndet skall protva allt med den betänk-amhet, som är dess pligt och som till törekommande af en för sen ånger är väl behoflig. Om icke allt kan antagas, må orsaken icke sö kas i bristande kärlek ull det goda och nyttiga, än mindre i bristande sosterlandskärlek.