lidande med det bedragna Italien och blott sålunda skall Italien kunna motstå agitationen af de extrema partierna. Men Garibaldi skall på sin plågobädd hafva tankar och känslor, hvilka måste vara mera värda för honom, den besegrade, än ministrarnes amnesti. Frågas nu, huru Ratazzi skall förtjena sin amnesti. Detta är hvad som hittills föregått, och vi må tillsvidare droja dervid, ty de mest olikartade rykten äro i svang, ur hvilka det är omöjligt annat än antydningsvis kunna få reda på hvad som någorlunda är sannt. Dock påstås det med en ovanligare enstämmighet, att den nye utrikesministern skall i de närmaste dagarne utfärda ett cirkulär till franska gesandterna i utlandet, af liberalare art än man af hans förflutna kunde vänta, och att den skall innehålla försäkringar om kejsarens oföränderliga sympati för Italien. Uti Italien äro verkningarne af ministerskiftet i Frankrike kanske af ännu större betydelse, än för detta senare land; ty der måste enligt all sannolikhet någon ändring göras i det nu bestående. Att en fullständig eller åtminstone partiel ministervexling skall följa derstädes, derom tyckes man vara ense. Den alltid pålitlige brässelerkorresp.åtill Köln. Zeit. vill tillochmed veta, att till Paris kommit depescher från Turm, hvilka angifva att general Lamarmora skall vara i frågan till konseljpresideats-kandidaturen, hvilket inträde skulle beteckna militärpartiets ankowmt till väldet. Att saken är i fråga, må väl antagas, men det finnes äfven andra partier, hvilka äro mäktiga och utan tvifvel skola framställa hvar sin kandidat. Derjemte skall Ratazzi antagligen i det längsta sträfva emot att afträda från makten, och det vill at de officiösa curinertidningarne synas som att ministern nu vill närma sig det moderata nationalt-italienska partiet, ty de uppmana ifrigt nationen att i sin enhetssträfvan mera lita på egen kraft än främmande hjelp. Detta påyrkar, såsom förut nämndt, äfven den egentlige ledaren af deputerade kammaren, La Farina, och det är ej omöjligt, att Ratazzi skall försöka draga denne till sig for ordnandet at landets inre angelägenheter, — en ej dålig plan, emedan genom den Ratazzi skall kunna stödja sig på kammaren och med mera styrka möta det extrema rörelsepartiet derinom, hvilket ej skall underlåta, att, med anledning af handlingarne mot Garibaldi, storma löst möt ministren, och detta så mycket mera, som denna skall nödgas erkänna sig ha mera förlorat än vunnit genom det nära förbundet till Frankrike. Ratazzi tillskrifves äfven den planen, att genom utskrifning af nya val appellera till nationen, i hopp att den enstämmighet, som valen säkert skola utvisa med hänsyn till Rom, skall göra något intryck i Paris. . Den italienske sjöministern har hos huset Marc comp. i London beställt ett pansarfartyg, som skal erhålla tvenne Coles-torn och maskiner om tillsammans 700 hästars kraft. Garibaldi gaf för några dagar sedan besallning till sällsk. Unita Italiana om att man genast skulle skicka en summa af 2,500 francs till fästningen Bard, för att bestrida de derifrån frigifna garibaldisternas behof. Om kassan ej innehåller så mycket, sade ban, Åå tag upp ett lån i mitt namn. Begäran hörsammades. — Regeringen har derefter anvisat understöd åt de amnesterade, som sjelfva sakna medel att återvända till sina resp. familier. Från Rom skrifver en korresp.: Bland de redan nu till stort antal anländande främlingar, som skola qvarstanna här öfver vintern, är det äfven nu Albions blondlockiga, smårta och högväxta döttrar, som genom toiletter och kläder offentligen mest ådagalägga sinar sympatier för Italiens sak med de här nu en gång för alla som revolutionens baner adopterade nationalsärgerna. Man ser der misses liksom vandrande i ramar af trikolorbandrosor, andra äro alldeles rödklädda å la Garibaldi. En miss beställde nyligen hos en mosaikarbetare 2,000 skjortknappar, bröstnålan AHA eya2..— 2