men då alldeles ingenting dervid förekom, som be visade Amalia Styrlanders brottslighet, fick mäle förfalla. : — Forhör hölls igår med arbetskarlen Joh, An. dersson från Åhs härad tilltalad derföre att han hr. 0. Dicksons hus vid allen skulle tillgripit 47 lb. bly och 57 st. kopparspik. Andersson berättade, att han under byggnadsarbetet på nämnde hus biträdt såsom handtlangare, och hade han, sedan buset blef färdigt ibland om atnarne infunnit sig hos en der anställd eldare för att hjelpa honom att pumpa vatten. En afton i förra veckan inställde han sig åter hos eldaren, hvarvid han var denne behjelplig att utbära några blytackor. Sedan detta var gjordt, skulle eldaren erbjudit honom några löst liggande blyplätar såsom skänk, emedan de saknade allt värde. Då eldaren jemte horom nedstoppat blyet i en säck, skulle Andersson ha satt denna på en dragkärra på hvilken eldaren transporterade en koffert intill staden. Att emellertid Andersson ej, såsom han uppgaf, fått blyet till skänks, bevisades deraf, att han hemma i sin bostad sorgfälligt undangömt en del af detsamma och ej ville erkänna att han innehade något, då polisen sedermera anställde visitation hos honom. För öfrigt förnekade ofvannämnde eldare, hvars ärlighet af hr. O. Dickson vitsordades, helt och hållet hela Anderssons berättelse om presenten. En del at det tillgripna blyet hade Andersson försålt i en lumpkällare, och det var derigenom som hans brott uppdagades. Mälet hänvisades till rådhusrätten och Andersson qvarsitter i afbidan på ytterligare ransakning i celltångelset. — Manspersonen Andreas Larsson, som i lördags åtta dagar sedan häktades på misstanka om oärlig åtkomst af tvenne tunnor potatis och en tunna kälrötter samt sedermera erkände att han tillika med en annan person verkligen stulit dessa varor, undergick igär fortsatt förhör. Larsson vidhol sin förra bekännelse, men förändrade den, så till vida som han uppgaf att potatisen blitvit stulen i en källare och kålrötterna ute på Surte egor. Bönderna Andreas Olsson och Aug. Andersson från Nödinge voro närvarande såsom målsegare. Från den förre hade potatisen blifvit stulen och trån den andre ekan, i hvilken de båda kamraterna gjori sin affärsresa hit till staden. Årorna hade tillgripits från en tredje person, så att de inalles hade bestulit fyra personer för kompletterande at expeditionen. Andreas Chrisuansson infördes nu och fornekade ihärdigt all delaktighet i den andres förseelse. Jag käuner alldeles icke till sådane affarder, forsäkrade ban gång på gång med oskuldens lugu. Ett elakt rykte hade hviskat åklagaren i örat att Christiansson misstänktes ha stulit fisk ute i skärgården och med densamma begitvit sig upp vill Wenersborg der han skolat försåit densamma. Detta skulle ha varit källan till havs vid visitationen innehafda förmogenhet af 31 rdr. Men icke heller dessa affärder ville han vidkännas. För ofrigt tornekade han fortfarande sin vän Andreas, Larsson och påstod sig blott händelsevis ha sett honom vid Surte. Lika litet hade han varit i dennes sällskap hit till staden. Andreas Larsson åter medgaf så småningom, först att han ett par dagar före afresan från Surte varit i sällskap med Christiansson och slutligen gick han derbän, att han berattade, det han och kamraten tillsammans kinesat i en lada tillhörig en person vid namn Hans Olsson. Under detta erkännande af Anders Larsson hade Christianssons uppmärksambet förmodligen dragits åt ett annat båll, ty då den förre tillade: — Hanses son låg bredvid oss, svarade Christiansson helt obetänksamt: — Ja Hanss son låg bredvid oss. I detsamma observerade han dock att han förplumpat sig och tillade: — Ja det fanns så mycket arbetsfolk der, så det kan nog hända att du fanns der, utan att jag såg dig. Jag är oskyldig så säkert som två gånger två är fyra. Målsegandena värderade ekan till 15 rdr och potatisen till 6 rdr tunnan. Målet uppsköts på åtta dagar för ytterligare upplysningars inhemtande. — Åter hölls i går undersökning om stölder begångna på Rosenlunds spinneri af en derstädes anställd fabriksflicka, vid namn Inga Persson. Hon uppgaf sig ha tagit exempel efter en annan fabriksflicka, vid namn Maria Andersson, liksom hon anställd på Rosenlund. De hade hatt sina göromål i bomullskardningsrummet på fabriken, der sex, flickor varit anställda. Vid sin bortgång från favriken hade de brukat stoppa bomull i sina medhafda korgar och sedermera 1 å 2 gånger i veckan försålt densamma ill hustru Christina Andersson, på hvilken tjeustfärliga person Maria Andersson gifvit Inga Persson anvisning. Denna tjuftrafik hade fortfarit från februari illochmed juli månad. Äfven till en enka vid namn Thorsson hade Maria Persson försålt åtskillig bomall. — Christina Andersson, hos hvilken anträffats omkring 40 6å. bomull och en af stulen bomull forärdigad väf, erkände att hon köpt denna bomull af le båda flickorna. Likaledes enkan Thorsson, hvilC så vidt man visste, ej köpt mer än 10 å 12 CÖ. Målet uppsköts på åtta dagar, och qvarsitter Zzhristina Andersson under tiden i cellfängelset. Inga Persson deremot, som är sjuk, vårdas tillsvidare på tadens sjukhus. Då honj derifrån utskritves, skall on afforas till cellfängelset. Enkan Thorsson dermot fick, i betraktande deraf att hon är husegarinna, vistas på fri fot. — ?8 sseseoo———v—oCessionsoch Urarfva-Ansökningar, A2...mn -. ÅAJ —