varit förbi; men det är nu icke tid att prata. Låtom oss göra hvad vi kunna! Skynda dig du och gör i ordning, så godt du kan, med täcken och kuddar, och laga att ingen främmande kommer in. Jag skall springa efter en flaska godt vin och hvetebröd, för att styrka honom med. En besynnerlig läkare var Grigory! Han kom snart igen. Fursten hade nu återfått sin sans, men darrade i alla leder. Ett stycke bröd, doppadt i vin, kom blodet att röra sig snabbare i hans ådror, hvarefter han väl påhöljd lade sig i den af Maniska improviserade bädden och insomnade. Grigory intog i största hast sin aftonmåltid, bestående af svart bröd, lök och getmjölksost, och utgick derefter, för att verkställa furstens befallningar. Han lade locket åter på likkistan och igensyllde grafven. Innan han ännu med sin spade vidrort den helgade jorden, hade den värdige mannen satt sig ned, och nästan omedvetet för sig sjelf genomgått aftonens händelser. Georgierna äro vidskepliga och deras lättrörliga sinnen ärol altid färdiga att på inbillningens och fantasiens vingar sväfva upp till de högre främmande rymderna. Dodgräfvarens boning var tarflig och bestod blott af tvenne trånga kamrar — en för en furste just icke passande vistelseort. Den upplystes af en i det yttre rummet, på en i marken