na er, min fru, ni skall få allt hvad ni begär! och han har meddelat det under tysthetslötte åt Ind. belges pariserkorrespondent n:o 1. Men — man har misstagit sig rörande hvad det var som Eugenie vid detta intressanta tillfälle hade begärt. Kammarherren eller bibliotekarien i fråga hade antagit som sjelfskrifvet, att samtalet handlade om den helige fadren i Rom. Medgifves, att det låg nära tillhands, att gissa, just detta; men det var dock rasande gissadt. Kejsarivnan Eugenie har en stor svaghet för påfven, men hon har dock äfven andra passioner. Hon tänker på sin själs salighet elfva timmar om dagen, men den tolfte tänker hon på — gjursäktningar. Hon är en fattig syndig menniska, hon som du och jag, och derför söker hon i tide helgonens gunst (par pråcantion!) men hon är tillika spanska och derför har hon i sitt hjerta ett rum äfven för picadorer, (par sympathie!) Det har i åratal hört till hennes tysta suckar, att Paris, som eger så mycket annat, både teatrar, cirkus och syrenlyckor, icke har några tjurfäktningar (o, icke ens den aldra som lillaste tjurfäktning !), men i det sista året har hon mer än en gång helt öppet låtit sin höga gemål förstå, att får hon icke straxt se en tjurfäktning i sin hufvudstad, skall hela hennes trefnad midt bland detta glada folk, som egnar henne så många — litografier, totalt förgås. Omsider har kejsaren måst gifva med sig och han har, för att lugna henne, — calmez vous, madame! — lofvat att hon skall få allt hvad. hon begär, både tjurar och matadorer. Detta är dagens samtalsämne i Paris. En berömd spansk tjurfäktare, hr Sanchez eller Rodriguez eller Zumalacarregui har fått kejsarens Åkoncession till anställande af ett visst antal stora tjurslagterier under Hennes högstkatolska majestät kejsarinnan Eugenies allersjelthögsta patronage. Hvilken nyhet och hvilken handelse! Den nådiga frun har fått sin vilja fram och — den helige fadren i Rom ... (Axelryckning.) För en tjurfäktning får allt annat vika, till och med påfveväldet. Pius den nionde är visserligen också på sitt vis en matador, men fru kejsarinnan tycker dock mera om det spanska viset. Det är åtskilnad på matadorer, och för att behaga de sköna är det icke nog med att man är stark endast i — munk-latin. Medan kejsarinnan Eugenies sympatier för pålvens verldsliga makt sålunda icke äro alldeles odelade, har påfveväldet fått en ny bundsförvandt på lif och död i de tappra irländare, hvilka utgöra en så intressant del at Londons befolkning, — (detta ej blott genom sina originela bulls, utan äfven genom sina oförtrutna påkar). Tidningarne hatva berättat oss om allvarsamma strider, levererade i Hydepark mellan dessa irländare och garibaldianerna. Stridsropen lefve Garibaldi! och lefve Påfven! hafva kommit luften att darra, käpprapp hatva ömsesidigt utdelats på ett skrackgifvande sätt och polisen har måst blanda sig i leken. Det har vankats Lilla sårade, man hviskar till och med om döda. Garibaldianerna äro i majoritet, men irländarne hafva ett företräde i fromhbetens raseri . Ba taljerna i Hydepark hafva för öfrigt ingalunda hittills varit afgörande, man väntar sig här, liksom i Nordamerika, större händelser. Den nya preussiska premierministern hr v. Bismarck-Schonhansen har hållit en föreläsning för deputerade kammaren, hvilken med rätta väckt en betydligare uppmärksamhet. Något af detta tal har afseende på dagens detaljfrågor och vi förbigå det; annat atser stora allmänna principer och detta är begrundansvärdt. Ivad är det man pratar om liberalism och liberalism? har H. Exc. yttrat;