Kosmopolitisk Revy. Man erinrar sig hurusom det för någor tid sedan berättades från Paris, att kejsar Na poleon nu var fullkomligt bestämd för att upp: rätthålla påfyens verldsliga makt och att ul den ändan fortfarande låta den franska besäti ningen förblifva i Rom. Man visste, at högstdensamme haft en längre inum konver sation med sin gemål angående detta ärende och att hon dervid förstått att med så mycker vältalighet och energi föra den helige fadrens sak (det är icke första gången hon gjort det) att kejsar Napoleon slutligen yttrat dessa min: nesvärda och betydelsefulla ord: Lugna er min fru, ni skall få allt hvad ni begär! Sedan dess har åtskilligt intraskat, som onekligen gifvit vatten på deras qvarn, hvilke hela tiden tvärtom påstått, att kejsaren dock till slut skall låta den helige-fadren tagas med sina romare som han bäst kan, och att han sålunda också skall draga sina trupper bort från den heliga staden förrän någon mennisks misstänker det. Det har varit svårt att forena med hvarandra dessa två så olika versioner, löftet till gemålen och de hemliga ögon. kasten åt Victor Emanuel. Omsider tyckes man hafva kommit det rätta sammanhanget på spåren. Vi antaga som troligt, att Victor Emanuel verkligen har fått sig tillförsäkrad någo! ganska märkvärdigt från kejsar Napoleons sida det är å andra sidan positivt, att kejsarinnan Eugenie också har fått sig något lofvadt, ty en viss hofman, som har sina förtroliga gångar i palatset, har med egna öron genom en halsöppnad dörr hört just de der orden: Lug