en i sender, båda två på en gång, — ett helt dussin på en gäng, tyckte kaptenen, så förvillad var han — tills han slutligen hade Hugh Raybrocks befrielse klar för sig och dessutom inhemtat det faktum, att den person hvilken menades i budskapet från hafvet, var Tregarther sjelf. — Han bodde förr i Lanrean, såsom ni kommer ihåg, bäste kapten Jorgan, sade Alfred Raybroock. Kitty och och hennes far bosatte sig i Steepways, efter det Hugh begifvit sig ut på sin sista resa. — Ah! Abl sade kaptenen och hemtade andan; nu börjar jag förstå. Er bror känner ej ens till namnet sin blifvande svägerska ? — Han har hvarken sett eller hört talas om henne förut. — Godt! utropade kaptenen. Nå då återvända vi allesammans till Steepways och inlåta Tregarthen i den hemlighet, vi förut dolt för hohonom? — Ja visst, svarade Alfred; det är nödvändigt nu; vi måste göra vår pligt. — Utan tvifvel, bekräftade kaptenen. Men låtom oss fundera på saken. De började derpå att så länge gå fram och tillbaka i den skarpa morgonvinden på den vilda heden, att frukosten inne på värdshuset kall