U. 1s1 eJg422 — Clellan sydtrupperna under general Lee några mil bortom Middletown, från hvilken plats hans officiela rapport är daterad. Efter en häftig strid, som fortsattes ännu sedan det blitvit mörkt, intogo nordtrupperna. säges det, de höjder, som beherrska Hagerstownvägen, af hvilka de äfven lemnades i besittning. Så långt är berättelsen om resultaterna, temligen tydlig och klar. Den kan följas på kartan. Men på aftonen d. 14:de kunde MoÖlellan icke säga, om fienden skulle draga sig tillbaka Ovissheten aungifver tvfvol hos nordbelälhafvaren, huruvida han varit i strid med hela sydstyrkan och om ej morgonen skulle bli for honom detsamma som d. 30 Augusti var för Popes eseger den 29:de. Men MoClellan kunde afsända en andra depesch d. 15 Sept. med ullkannagifvande att fienden forsvunnit under natten, och han ryckte fram för att tortöolja honom, fastän, ullagger han, han icke visste hvar han skulle finna dem nästa gång. Nordtrupperna kunde emellertid rycka fram till Hagerstown och besätta staden; men underrättelserna sedan dess äro 1 hög grad förvirrade. Eyligt en uppgift, hade en förfärligstrid utkämpats i sjelfva Hagerstown; enl. ett annat rykte, egde en strid rum den 16 mellan Sharpsburg och Middleburg, nära Potomac. I denna strid skola nordgeneralerna Hooker och Porter hatva gjort ett lysande flankansall på sydtrupperna och ullfogat dem ett afgorande nederlag. Men d. 17:de kunde sydtrupperna hkväl åter börja striden, och man slogs ull kl. 4 på eftermiddagen, då sydtrupperna drogo sig ullbaka etter förluster, som anses betydliga. I denna strid stupade ej mindre än 13 generaler. Den 10:de gingo sydtrupperna åter öfver Potomac och raddade lyckligt hela sitt bagage samt nästar alla sina sårade, så att de annu stå ansenligt starka i Virginien. I Norden anslår man deras förlust inalles till 18 å 20,000 man, en siffra som dock torde vehöfva reduktion. När sydtrupperna gingo tillbaka öfver Potomac utrymde de Iarpers Ferry, sedan de dock förstört all nordtruppernas ammunition och bron öfver floden. Sydtrupperna fortsatte alltjemt sitt återtäg 1 riktningen mot Winchester, och nordtrupperna gingo, då posten alreste, öfver Potomac vid Chephardstown och Williams Point, för att förtolja sydtrupperna. Om nordtruppernas framgångar verkligen äro sa stora som de skildras i berättelseraa, är det antagligt, att sydtrupperna här begått samma fel, som förut varit orsaken till så många af nordtruppernas nederlag, nemligen att de for mycket spridt sin styrka öfver en alltför vidsträckt terräng. Det påstås vidare, att nordtrupperna innesluut Charleston, samt beskjutit och skadat fästet Sumter. — I Kentucky har stätt en langvarig kamp vid Munfordsville, hvars utgäng dock ännu icke är känd. — Guvernoren i Pennsylvanien tillkannagifver, av 22,000 man besvarat hans upprop om en frivillig bevapning for motande at de inträngande sydtrupperna och han vantar, att antalet skall okas till 100,000 man. Sydstaternas kougress har med 56 röster mot 13 godkänt invasionen i Maryland och andra nordstater. Ä Ställningen i Polen betraktas nu såsom alldeles odraglig och ohållbar; isynnorhet är spanmngen stor efter grefve Zamoyskis plötsliga och sällsamma bortforande till Petersburg, genom hvilket okloka steg regeringen står 1 begrepp att bryta äfven med det moderata partiet, som hitulls utgjort den enda förmedungslanken och det försonande elementet mellan regering och folk. Om denna händelse, som till sina följder kan bli at så stor betydelse, meddelar en korrespondent i Journal des Döebats några närmare, intressanta upp lysningar, daterade d. 18 sept.: Telegraten grefve Andreas Zamoyski för tre dagar sedan skickades under eskort till Petersburg, och jag skall för i dag inskränka mig till eu par anmarkningar om de tvenne händelser, som föregått detta allvarliga steg, nemligen de sammankomster som på sista tiden egt rum mellan storfursten och grefve Zamoyski samt adelsmännens adress. Man hör här 1 Warschau på det noggrannaste omtalas hvad som händt under nämnda sammankomster, men jag vill häraf endast anföra sådana yttranden, för hvilkas noggrannhet jag tror mig kunna gå i borgen. Då storfursten en gäng utbröt, att man en gång för alla måste göra slut på de komedier, som otorde Polens lugu, svarade grefve Zamoyski: Ja, Ers kejserliga höghet, det är just komedispelet som fororsakar alla olyckorna har i landet. Er högtsalig sar, kejsar Nicolaus, behandlade detta rikes törsattning som en komedi, då han för första gången antastade den och derigenom framkallade 1830 års uppror. Sedan dess har landet sått en ny förfavtning, de s. k. organiska statuterna, som aldrig bragts till utsorande och som hela nationen nu å sin sida kallar en kobar sakerligen redan underrättat er om, att)