tillbaka, då äro dessa bref bevis på en genomgående konseqvent pohtik. Ty hvad såger hr de Thouvenel äi den framför oss liggande depeschen? Orden äro mycket betydelsefulia: Om kejsaren olyckhgtvis skulle komma till ofvertygelse om, att alla hans öoträfvanden efter, att förmå h. helighet ingå på en ofverenskommelse äro utan nytta, så skall det blitva nödvändigt för honom, att, äfven medan han så mycket som möjligt soker rädda de intressen, om hvilka han hittllls värnat, draga sig ullbaka från en ställning som, ifall den bivehålles utolver en viss tid, skulle bringa förvirring i hans politik och ej kunna annat än förvilla den allmänna meningen. Detta tall har nu inträffat. Genom offentliggörandet at dessa aktstycken vädjar kejsaren till verldens dom med hänsyn till päsven och erkänner i verkligheten, att hvarje hopp om, att på diplomatisk väg uppnå nägot hos denne har torsvunnit. Om vi få tro de senaste undorrattelserna, har han ytterligare stärkt dotta uttalande genom att aforyta sina diplomatiska torbindelser med holvet 1 Rom. Den berättigade och logiska toljden häraf borde nu äfven vara, att franska garnisonen ogonblickligen lemnar Kom, medan kejsaren, genom att läta Victor Emanuel gifva sig sjelf vissa försäkringar, så mycket som möjligt raddar de intressen, om hvilka han hitulls värnat. Om kejsaren icke gor detta, då visar han oss genom detta offentliggörande icke sin kouseqvens, hvilken han vill att vi skola tro på, utan sin beklagliga inkonseqvens. Han visar, att han hotat med ett alternativ, hvilket han rådes för att bringa till utforande, och han framstår i Europas ogon såsom den ovillige beskyddaren af ott förstockadt tyranni, på hvilket han ej förmår inverka. Hvad som emellertid gör denna förklaring så oförklarlig och dewa öppenhjertiga vadjande så dunkelt och forvirradt är, att alla aro ense om, att den, hvad den än må betyda, icke afser det slutliga afgörandet, hvarpå det logiskt hänvisar. Hvarken det romerska hofvet eller alla de franska tidningarne — hksom äfven vi sjelfva — tro det ringaste på att detta kejsarens genomtänkta bevis sor att han bör lemna Rom ar afsedt att underrätta veriden, det han f. n. hyser den minsta afsigt att gora det. I afseende på den italienska ministrförändringen har man nu kommit till den kombination, att Ratazzi verkligen skall öfvertaga utrikesporttuljen, Pepoli inrikes-, Minghetti sinans-, Sella arbeisoch Aflitto handelsportfoljen. Prinsessan Pias kyrkliga förmälning med den genom prinsen af Carignan representerade konungen af Portugal sorsiggick den 27 Sept. i det kongl. kapellet i Turin. Erkebiskopen af Genua, assisterad af biskoparne at Pinerolo, Biela, Cremona och Alite, sorättade vigseln, hvilken bevistades al konungen, hela den kgl. familjen, prins Napoleon och hans syster prinsessan Mathilda. Om aftonen gafs på slottsplanen en stor konsert, en briljant illumination och ett andlost jubel hördes från den tält sammanpackade folkmassan. I söndags skulle konungen, jemte prinsarne och ministrarne, beledsaga sin unga konungsliga dotter till Genua, — Prinsessans giftermål är ovanligt populärt i Italien. Alla städer, både stora och små, täfla med hvarandra i att ofversända brudgåfvor och lyckonskningar. Tillochmed arbetareföreningen i Turin har ingifvit sin adress. Man väntade såsom i går Garibaldis amnesterande. Den i London befintliga Garibaldikomiten offentliggör en berättelse, som professor Partridge insändt före sin afresa från Spezzia d. 20 Sept. Professorn slutar sina läkaredetaljer med uttalandet af den åsigten, att Åom man fortfarande bar vård om den sårades andliga och kroppsliga lugn, om den skadade lemmen hålles alldeles stilla och patientens kraft understödjes genom motsvarande föda (i nödfall genom retmedel), genom omsorgsfullt vädrade rum och slutligen genom hans fortfarande förseende med de erforderliga beqvämligheterna, så skall generalen med tiden (dock ej förrän om några månader) åter ha en brukbar fot, fastän fotknölen torde förbli styf eller i bästa fall blott till en del rörlig. Paltridge förklarade sig vidare fullkomligt ense med den behandling Garibaldis läkare nyitJat, och uttalar till slut sin tacksamhet för all den artighet, han åtrönte af vederbörande, och den vänlighet, som visades honom af Garibaldis italienska läkare, Underrättelserna från Amerika hafva ännu icke erhållit den klarhet och redighet, att vi kunna riktigt noggrannt redogöra för ställningen derstädes. Dock vill det synas som en följd af nya blodiga drabbningar åter levererats, hvilkas utgång är oafgjord. Den 13 sept. tågade nordgeneralerna MClellan och Burnside genom Frederick City i riktning mot Ilagerstown, för att öfvertalla sy dtrupperna, som började i stora vågor rusa in i Maryland, der de hade för afsigt utt genom vigtiga jernvägs3k3 fe nunlktara HU9U::