senare underrättelser gifva vid handen, aldrig lär ha kommit sig före med att gå till väders. I annonsen om nämnde tillställning heter det: Luftsegling med en stor Jätte-luftballong med tre menniskosiurer: Luftseglingen företages med en icke förut seud stor Luftbalong af samma storlek som Balongen Samson, hvarmed Tardini och hans son samt grefve Sparre uppsteg från Humlegården i Stockholm i närvaro af den Höga Kongliga Familjen, hvartill var utsåldt öfver 14,000 biljetter. Omkostnaderna vid en uppstigning som Tardinis gå till något öfver 1,000 R:dr R:mt. I förhållande till en mindre stad har jag arrangerat det således, att jag för min utgilt blir ersatt genom bänkarnes besättelse, hvilka endast ha utrymme för 120 personer. — Vidare säger herr Schenström : Lustseglingen utförer jag på det nogaste, då jag vid Tardinis uppstigningar var närvarande och gaf föreställningar på samma stället(1 luften 7). — Dessutom bjöd herr S. vid nämnde tillfälle förutom andra muntrationer äfven på roliga trollkonster utan hemligt bedrägeri, och utomordentlig kraftproduktion al fru Schenström med vargar på fria fältet i briljant fyrverkeri o. s. v.— IEskilstuna har nyligen en eqvilibristisk konstnär vid namn IIollanbeck gifvit ett par söreställningar hvilka mycket lofordas al stadens tidning, som blund annat härom yttrar: Svårare och djerfvare p roduktioner lina än dem Herr Hollanbeck utförde, har mun väl näppeligen sett, om icke möjligen gubben Gautier i sina yngre dagar. Man måste likaledes beundra den lilla M:ll Louise, såväl för sin dans på linan som för sina attituder på kandelabern, hvilka utfördes med en gras, som gjort heder älven åt en äldre, i konsten hemmastadd dam.— Sångerskan fröken Aug. Bornholdt, känd äfven hos oss sedan cn ifjol afhenne härstädes gilven koncert, har, tyckes det, totalt sorvridit hufvudet på en recensent i Ystad, hvilken i sörtjusningen i följunde ordalag lofsjunger en af henne gitven konceert: Fröken Augusta Bornholdts konsert i S:t Marie kyrka den 8 dennes var en bland dessa sällsumma företeciser inom den skönsta konstens område, då vi, medvetet eller omedvetet, glömma hvardagslifvets prosa lör att fira en ostörd, en uppbyggelig sabbathsstund. Hade Fröken B. velat sjunga en gång till, skulle hon haft att glädje sig at en talrik, en tacksam ahörareskara. De rykten, som föregått den srejdade sångerskan, gjorde hon till den största sanning. Hennes silfverklara, ovanligt starka och böjliga stämma fyllde kyrkan och hänförde åhörarne, pa samma gång som hennes flärdfria, musikaliska föredrag väckte den högsta beundran. Det dröjer säkerligen länge, innan vi sa njuta al nagon konsert, liknande den, som gafs af Fröken Bornholdt, hvilken nu gått att med sina herrliga toner tjusa andras öron, komma andras läppar att le. — Tyska operasällskapets sista representation i Norrköping gifver en insändare i Norrköpings tidningaranledning till nedanstående utgjutelse, hvilken troligen älven är afsedd att gälla såsom en afskedshelsning till sällskapet: Wegen Herr v. d. Ostens gestern genommene Abschied von uns, kan man allegorisch sagen: Wir waren auf Birkenhunner eingeladen, wurden aber mit Iläring und Kartofseln abgespeist. Die Balletten varen allerdings hubsch — und gaben einigen Ersatz, aber die letzte Aria Bravoura von eine Frau in alten Kostyme vorgetragen erveckte allgemeine Ileiterkeit.— Uerr Dahmgren med sällskap, h. e. fru, titulerande sig edramatiska artister vid ÅKongl. IIumlegärdsteatern i Stockholm Å(hvarmed vi, inom parentes sagdt, förmoda att nämnde teaters ledare finner sig mindre belåten) har nyligen gifvit dramatiska soircer i Hernösand, hvarvid herr D. bland annat utfört Ridderstads Car IX:s drom-. I Hernösandsposten yttras härom: Det var ganska roligt på hr och fru Dahmgrens första dramatiska soirCe, såsom deras representationer benämnas. Carl den IX:s drom-, första numret, satte oss verkligen i förvåning, vi ha förr endast sett Dahlqvist utföra denna monolog men nu ha vi ock sett Dahmgren, hvilken utan tvifvel ville gilva oss en ny typ för Carl den IX. Det är mycket vagadt at hr Dahmgren att på det viset karrikera Carl IX; det skulle kunna falla denne in att stiga upp ur grafven och bäst hr Dahmgren deklamerar och gestikulerar helt simpelt ta och lufva opp honom och säga: vest du inte din drummel att Jag hade en hög panna och kal hjessa och du pyntar ut mig med en Simsons lockar! fy tusan hvad Kongl. Humlegårdens artister måtte vara klena i historien. — Man finner häraf att om ock herr D. haft tur med sin maskering, han dock ej lyckats att på håret likna den person han haft att framställa.