sinna det oundgångliga uti att, sedan monopolerna borttagits, något annat skydd lemnas handtverkerierna, men ett skydd i nyare tidens anda: uppmuntran och understod. Det är visserligen sannt, att redan nu ofta äkta svenska handtverksprodukter af värde synas i marknaden; men det stora flertalet af våra närmgsidkare arbeta, låtom oss medgitva det, nästan uteslutande för dagen och våga ej, eller rättare kunna ej inlåta sig i någon täflan med hvad utlandet skaffar fint och dyrbart i deras väg, Och huru skola vi väl kunna begära, att en fattig handtverksarbetare skall nedlagga vida mera arbete och tid än han har råd ull på ett arbete, hvilket fråntager honom en del af hans förut redan torftiga bröd, och hvilket arbete han mången gång innan det, blir färdigt, måste belåna ull sist kanske nödgas sälja for en spowtstyfver? Må man derföre, såsom ofvan nämndes, vara betänkt på att gifva honom uppmuntran och understöd. Men huru kunna 1 detta afseende vara honom till bättre nytta än genom en inrättning efter mönstret af en dylik i vårt brödrarike Danmark, genom ett Industrilotteri, eådant som det hvilket på andra sidan Sundet bringat välsignelse i så mången sattig arbetaresamilj, skapat den helsosammaste tätlan mellan industriidkarne och höjt det danska handtverksståndet ullgen den mest aktade plats bland Europas industriidkande nauoner? Ett dylikt lotteri är anordnadt efter ungelärligen samma grund som våra konstfsoreningar här 1 landet. Ea association bildas at åvskilliga personer, af hvilka hvardera bidrager med sin årliga eller tillfälliga afgitt till kapitalets grundande. För detta inköpes pris tilldömda handtverksarbeten, hvilka sedan bland associationens medlemmar bortlottas. Proceduren år den enklaste i verlden och vi ha, såsom sagdt, i Danmark sett hvilka stora resultater den kan åstadkomma. Bredvid lotteriet bör dock stå en särskild understödskassa eller bank, grundad genom ett sammanskottskapital, ur hvilket utlånamot billig ränta småsummor till fattiga, skickliga arbetare, hvilka ej förmå ligga i förskott for sina arbeten, som de sedan skola inlemna till industriforeningen för prisbedomande. Allt detta skulle kunna åstadkommas på det lättaste sätt, endast man ville bidraga till höjandet af svenska industrien i allmänhet och den fattige, men skicklige arbetarens ställning isynuerhet; och de välgörande rika skulle har finna ett lämpligt tält tör sin välsignelsebringande verksamhet, på samma gång de derigenom ofta skulle utestänga den bleka nöden från mången boning, der de i annat fall skulle nodgas sjelfva, kanske väl sent och med större omkostnader, afhjelpa eller lindra den. Det finnes visserligen en olägenhet härvidlag, som kanske sorst måste undanskaffas, nemligen en lagparagraf som förbjuder lotteri i landet. Men då trån förbudet är undantagen bortlottning af lösören for valgörande ån damäål eller al konstaister til svenska konst idkares understödjande, kan man väl ega skäl att hos snart sammanträdande ständer se den inskränkning, som hår lägger hinder i vägen för industriudkaren, bortmotioneras och bortresolveras, Isynnerhet som ett dylikt industrilotteri afser ett välgörande ändamål, nemhgen svenska handtverkeriornas forädlande, från hvilken princip af välgorenhet mot hela landet kanske ständerna sjelfva utgingo då de tilläto i fullkomlig strid mot lagen både uibjodande och afyttrande af svenska jernvägslotter. Hvad särskildt vårt samhalle angår, torde i ofvan berorda sall härvid ett lämpligt talt kunna öppna sig för Göteborgs musei verksamhet å dess industriafdelning. Denna lefver nu onekligen ett något matt hf och är behäftad med den kongl. svenska arfsynden tröghet. Huru annorlunda skulle det icke bli, om en industriförening här toge saken om hand och skaffade sig samma tillträde till mu seum som konstforemngen? Täflingen skulle otvifvelaktigt göra underverk och museum bli en kär vistelseort tor ätven de mindre väl lot tade i samhället. Blott for musei egen skull tål saken att tänka på — liksom den i allo är ej allenast en vigtig samhällsutan äfven rikstråga.