kan leda till annat än missmod och — fastklängande vid ministeren Hall med alla dess spegelfäkterier, dess vacklanden och obeslutsamhet. Intrycket häraf måste inom Danmark bli dåligt och framför allt stämningen mot Sverige ljum, om ej alldeles kall, så att man å ömse sidor en vacker dag skulle kunna stå på samma fläck som för 17 år sedan. Lyckligtvis är Feedrelandets axiom: i Sverige har inträdt en reaktion mot skandinavismen?, ingalunda har komplett evident. Bladet fäster alltför mycken vigt vid t. ex. hr Crusenstolpes antiskandinaviska artiklar. Den gamle bekante eger ingalunda det politiska inflytande, som Feedrelandet tillskrifer honom. Hans sol har länge varit istadigtnedgående, och med all aktning för hans angenäma stil och förmåga, beklagar man att dessa pund skola så utan gagn torslösas på — nid-kritveri. Den antinorska agitationen här är synbarligen förlamad, och den förr så aktuing-värde men nu synbart blinde frihetskämpen Anckarsvärds sista uppträdande med en san: ningslös beskyllning mot svenska pressens förnämsta organer har ingalunda bidragit att tillförsäkra honom några nya lagrar i den Änorska frågan. De misslyckade försok som gjordes vid kista valsammanträdena i Stockholm, att draga norska frågan fram på tapeten och de i motsatt anda utfallande valen kunna betraktas som ett ingalunda foraktligt tecken. Det förundrar oss att Fedrelandet alldes törbisett dessa fakta, hvilka väl åtminstonde kunde förtjena att anforas såsom mildrande tidstocken. Kort sagdt, skandinavismen i Sverige är nu lika mycket, om ej mera utbredd än törr, men den har antagit en bestamdare gestalt. Man erkänner vigten af att Danmark blir skyddadt mot Tysklands Overgrep, man skulle säkerligen ingenting ha att särdeles invända, några få röster oafsedda, mot ett gemensamt skandinaviskt forsvarsforbund tll lands och sjös, endast man i detta fall kom Äfrom sounds to things, trån prat ull handling; men man vill ha något praktiskt resultat af det hela, man will ej forbli stannande vid ett försvarsförbund såsom mål, man vill betrakta det som ett medel tili någonting högre, någonung fastare sammanbindande, och det må väl dertöre icke betraktas som reaktion att detta indrages med i diskussionen. Här kan naturligtvis ej vara talet om dem som uppstälia det högre målet såsom vilkor för försvarstförbundet. Vi vilja här i Sverige se, att något fås i ersättning för allt det bläck som anvåndts, allt detta papper som förslösats, alla de skålar och tal som hållits för och om den skandinaviska frågan; vi fråga oss nemligen ofta: hvartore söker man ej att skaffa oss enhet i mynt, mått och vigt, i telegrafoch postporto, bvarföre närmar man sig ej bvarandra för att upphatva de resp. tullskrankorna, hvarföre öfverenskommer man icke om ett gemensamt system for arm6 och flotta, hvarföre underlättas icke ännu mera den litterära samfärdseln, hvarföre blott tala och tala utan motsvarande handling: Förslagen i denna syftning böra väl bilngtvis komma från Danmark; vill ej danska regeringen, hvarföre bearbetar icke danska pressen den allmänna opinionen härutinnan, så aw slutligen regeringen måste gripa sig an? Felet kan ej ullskrifvas Sverige, hvars press kanske redan anfäktat sig för mycket inom den trånga krets hvari skandinaviska frågan hitulls hållits. Måntro ej sorebräelsen för reaktion i svenskarnes skandinavism lika gerna kan tillämpas på den bristande hfaktigheten hos de danska tidningarne att hålla danska folkets onekligen skandinaviska tendenser vid makt. Studentmötet gjorde hvad det kunde. Entusiasmen var stor och vänskapen ytterligare bekrå tad; har danska pressen, har Fedrelander -jelft rätt begagnat den uppväckta nordiska stämningen? Nej — det har stannat vid ett skandinaviskt forsvarsforbund. Men detta ideal anse vi numera ej ullrackligt, lika litet som vi befara alt det icke skall bli ingånget forr eller senare; vi kanna insunktmeseigt, alt handlingens tid är inne, alt vi uu blott tomma diskussioner förlora de dyrbaraste ögonblick. Kanske kunna vi glädja oss åt, att den friskare aunda, Nordenvisar, hvilket blad Fedrelandet ou värdigas diskussionsvis bemota, gor sig gållande inom en allt vidare kreti Danmark. Ölvertygade om Fwurelandetetaktade redaktors sannt skanemnavi-ka önskniogar, hoppas Vi, att han snart skall sla den tförtrollningsring unnistören Hall nu bildat omkring honom och äter taga oppositionen om