till stallet. Mitt sto var fortfarande päseladt med undantag af betslet. Jag lyckades att påtaga detta samt drog med mig hasten till den plats der jag lemnat åkdonet. Efter jag minnes ej huru många fåfänga försök att ställa det läraktiga djuret i skacklorna — ty jag var lika oförmögen att beräkna afstånd som hade jag varit drucken — erinrar jag mig att jag fick biträde af den gosse jgg först sett. Jag gjorde mitt sista försök att fasta selpinnen, då en röst bakom mig yttrade: — Ämnar ni resa utan att ha druckit ert kaffe? Jag vände mig om och såg min värd stå helt nära intill mig. Han följde med blicken mina osäkra försök att fästa selen, men gjorde ingen rörelse för att bistå mig— Jag vill ej ha något kaffe, svarade jag. — Intet kaffe och intet vin! Det ser ej ut som monsieur skulle dricka mycket. Ni har ej låtit er häst få hvila ut tillräckligt, tillade han omedelbart derpå. — Jag har brådtom; hvad skall jag betala ? — Ni vill väl ha någonting annat? Ett glas bränvin innan ni beger er ut i våtan? — Nej intet mera. Hvad skall jag betala ?