ker hemgift, om hon inom en bestämd tid kunde förskaffa Honom ett uppgifvet antal be gagnade frimärken, för att dermed tapetsera ett rum. Sedan denna epok har vurmen att samla begagnade frimärken utvecklat sig. Förnärvarande hafva postfrimärkena redan erhållit sina historieskrifvare och sina statistici. En af dessa senare har beräknat, att I, 101 olika slag förnärvarande antingen äro i cirkulation, eller redan dragna ur densamma, neml. 627 slag i Europa, 41 i Asien, 45 i Afrika, 90 i Australien och 298 i Amerika. Det var Engiand som först begagnade frimärken (1840); exemplet följdes snart af Belgien, år 1847, och af Frankrike, år 1848. Spanien, Schweiz, Preussen, Österrike och de öfriga förnämsta staterna at Tyska törbundet började år 1860 använda frimärken, Piemont 1851, Nederländerna 1852, Danmark 1853, Sverige 1855, Ryssland 1858, Grekland 1861 och Moldau 1862. I Asien, Afrika, Australien och Amerika är bruket af frunärken ej allmänt på andra ställen än 1 de europeiska kolonierna, eller der, hvarest den europeiska civilisationen alldeles undanträngt de nauonela bruken. Frimärkena uppträda i de mest skilda färger. Alven formen är högst olika, och ehuru visserligen större delen är, liksom våra svenska, rektangulära, finnes det dock runda, åttkantiga, ovala, tandade, ja tillochmed i triangeltorm (de från Godahoppsudden). De röda, gröna, gula, violetta, grå och blå tärgerna aro de mest begagnade. Tockningarne å desamma äro än litografierade, än graverade och understundom äfven genom pressning framställda i upphöjdt arbete. Dessa teckningar hafva vanligen en viss bemärkelse, och de torde i en framtid kunna bidraga will underlättande vid uppgörande af en kronologi öfver konungar och revolutioner, på samma gäng som de lemna en porträttsamling af historiska personligheter och af länders vapensköldar. Den nya manien att samla frimärken har framkallat en särskild industrigren. Man förfärdigar nemligen albums, portfoljer och taflor för att samla frimärken, ja, en Vagledning för samlande af frimärken är tillochmed i Frankrike utgifrven. Handeln med frimärken sysselsätter äfven särskilda kommissionärer, hvilka genom köp eller byte. förskaffa sig frimärken, och ett frimärke af nägot mera rart slag betalas ofta med bortåt 10 rdr, under det andra, mera vanliga knappt betalas med ett öre. Det finnes i Pans tillochmed en särskild börs för postfrimärken, och affärerna der skola hatva en viss liflighet. Denna börs finnes i Tuilerierna, å det ställe, der de gamla giktbrutna gubbarne, barnen samt deras sköterskor promenera. Oaktadt den antingen alltför stora åldern eller den alltför spåda ungdomen hos denna publik, går börsspelet bär undan med passionerad häftighet, men likväl hör man aldrig at några olyckor tillfölje ar liqvidationerna. M. Veillard, den franske restauratören vid verldsexpositionen, är en af de få som ej gjort lycka på detta företag. John Bulls gom kunde ej förlika sig med de franska rätterna och M. Veillards restaurationsrum fingo stå toma hela dagarne. Hans soppor kallnade, hans kött torkade bort och ej ens den uppväxande generationen af gentlemen och missar kunde förmås alt smaka på hans sötsaker. Sanningen; är att M. Veillard alldeles ej förstod sig på engelsmännens smak, och han misslyckades i London likasom Mr. Morrish, den engelske restauratören, måhända skulle misslyckats i Psris. Fel i arrangementerna i allmänhet lära väl äfven ha varit orsaken till detta missode, ty ej ens fransmännen sjeltva voro rätt belåtna med honom. Han har nu gjort cession — en ganska betydlig säges det — och Mr. Morrish har otvertagit afven den franska restaurationslokalen. Flyttbara pansarfästen. Voseische Zeitung vill veta, att för de tillämnade kustbefästningarne i Preussen skall användas befästningsverk uppförda efter ett alldeles nytt byggnadsätt, hvilket ej allenast skall göra dem skottfria, utan äfven flyttbara. Materielet till dessa verk består hufvudsakligast af ihåliga kuber, sammanfogade af 4 å 5 tum tjocka plåtar af smidt jern, hvilka kuber icke kunna förstöras eller splittras äfven af kulor at svåraste kaliber. Hvarsomhelst kan detta materiel, genom särskildt dertill inrättade jernbalkar samt block och krampor, fogas tillsammans. Till skydd mot kastpjeser täckes byggnaden med ett tak af jernplåtar, och inom loppet af ett par timmar kan man så lunda hafva ett pansarfäste uppfördt, hvilket motstår hvaje försök till ödeläggelse, endast minor undantagna. Lika lätt som de skilda styckena hopfogas, kunna de äfven isärtagas. Storsta svårigheten för systemets genomförande är dock anläggningen af jernskenor mellan de skilda ställena, på hvilka dessa fästen skola flyttas. Men Preussens hufvudfästningar hafva redan sedan lång tid tillbaka haft jernspår till sina längst framskjutna 2