låter anskassa de upplysningar, rörande anläggningskostnaden m. m. som voro nödiga att först inhemta, innan något vidare beslut kunde fattas. Till ledamöter i denna komite utsågos professor Bagge, stadsbyggmästaren Lundberg och handlanden Karlsson. Vansinnighetsepidemien. Den person, hvilken nyligen omnämdes hafva funnits hängande inom Lilla Malma socken af Södermanland, var mycket;riktigt en sinnesrubbad person från Stockholm, nemligen förre maskinisten C. 0. Gerle, som af sina anhöriga en vecka förut blifvit inackorderad i Ärila socken, men ej bättre bevakad än att han kunnat utföra sitt hemska dåd att beröfva sig lifvet, Körsbärsträden hafva, tillfölje af den fortfarande vackra väderleken, i Linköping ånyo börjat utslå blommor. En fältmanöver i Drammen. Drammens Lidende berattar foljande komiska historia: Jemte det att vi tå mottaga besök a! fioska eller svenska baroner och lojtnanter, glådes man då och då med gästroller af subalterna krigsmän i dewa vårt for ofrigt fred: liga Drammen. En smekaregesall hr E-pengreen är en dylik gast. HForhden natt bemaktigades han nemligen af kingslust ull den grad, att han fann det nödigt beordra 2:ue målaregossar i gevär, för av på målareverkstaden utfora de evolutioner, som kunde vara passande för terrängen m. m. E-pengreenmani var kanonexercis, och oaktadt de tvenne målarelärlingarne synbarligen icke hade någon militarisk anda, ja, ullochmed uttalade sig temligen ovordsamt angaeude tjensten genom av kalla E-pengreens ordres galenskap, måste de hkval på hans ifriga lore ställningar förmå sig att äde ett prot på hvad detta sulckaresnille kunde prestera. Etber hvad man erfarit, gingo olmngarue sorträlligi, men målarne blefvo emellerud ledsna och gan go till sängs. Detta brott mot disciphnen kunde vår man ej tåla. Med ett stort tra: stycke som värja beordrade han herrarne ur sången under en latt begriplig gest med kommandostatven, och tastan det just icke särdeles behagade dem att marschera omkring 1 skjortan, voro deras formans ordres hHkval tor bestämda och vältaliga, att de skulle djerfvas opponera sig. Exerdisplateen behagade emellertid icke befalhafvaren, — han kunde icke på en så instängd och ull en del kuperad terräng utföra de taktiska rörelser, han onskade, hvarföre han kommenderade sitt folk ut på gatan. Fastän de tvenne målarne såsom sagdt ej hyste någon egentlig torkärlek for vapenötningar, funuo de det ändå val härdt att dessa skulle prosaneras genom att uttoras på oppen gata af personer iklädda ett sådant harnesk, men trästyckets talaude mimik förjagade alla skrupler, och de marscherade nu snart käckt upp och ned på Bragernes Baggade kl. 12 om natten med sin anförare än före än bakom dem, alltsom omstandigheterna fordrade hans närvaro, under det han emellanät fann det lämpligt att hålla dem i skjortan, för av formå dem hälla riktningen. Efter en passande öfmugstid marscherade chefen upp med kåren, som nu ansåg kriget vara törbi, och gladdes att få i sina sangar hvila på sina lagrar. Men tyvärr, nu hade anden först kommit riktigt ötver honom. Hjeltarne måste upp ur sängarne, de måste göra 2 slag på goltvet, och sen åter ut på gatan, antmgen deras håg nu stod till freden eller icke, och då de slutligen funno, att det gick för långt, behagade betälhafvaren klappa dem, såsom han kallade det, men bryta utaf dem, såsom de sjelfva kallade det. Oaktadt upprepade klappningar och åtskilliga formamngar med trastycket, var det icke desto minare, till heder för våra målare, omöjligt att väcka deras krigslust, ej ens så mycket, att de besvarade klappning med klappning. Fredligt gingo de till sängs och prygel fingo de i otverflod och dessutom åtskilliga varningar om, att fan skulle taga dem, ifall de vågade tala om de nattliga manövrerna. För denna risk utsatte de sig emellertid likväl. Polisen har fått höra sakens sammanhang och på ett lika lätt sätt, som Espengreen lärde personer föra krig, lar! denne sluta fred. Det torde dock vara tvitvelaktigt, om det skedde på de för honom favorablaste vilkor. När kommer den goda tiden? Denna fråga har en tysk tidning besvarat med föl jande humoristiska dikt: — Wenn! — — — — — — — Wenn der Garibaldi osterreichische Papiere kauft Und der Pabst nach Moskau geht und Schlittschul lauft — Wenn Victor Emanuel fär den Munchener Volks boten Artikel schrieb us a a 8. aAa 0 va SA oh