vandra genom hela den europeiska pressen och af denna kommenteras. Ofta nämnda bref är at denna lydelse: Då generalen erhöll skottet, stod han framför vår försvarstront, utanför första ledet, som befann sig bakom en upphöjning i marken, hvilken bildade en mot ett buskage stödd kulle. Der stod han, då han gaf befallning om att icke skjuta. Jag märkte en sakta ryckning i hans kropp, han tog ett par steg, derefter började han vackla. Vi skyndade till, understodde honom och ledde honom vid kanten af buskaget. Det är omöjligt, att beskrifva den scen, som nu egde rum... Svängande sin hatt, ropade han : lefve ltalien!, och det var ett fulltonigt, djupt, titaniskt rop, som kom ur djupet af hans hjerta. Jag höll hans fot stödd mot mitt ben, och då han i sin rörelse talade till de närvarande, och då han riktade blicken på vår vakt och frågade, hnru det stod till med ue våra, kände jag en darrning ila genom alla hans leder, och jag måste bedja honom skona sitt sår. Man gjorde i ordning en bär så godt man kunde, och vid solnedgången satte det dystra tåget sig i rörelse från Cascina dei Forestali, midtpa Aspromonteslätten till en taraherdes hydda, hvilken jag kande sedan 1860. fFohande morgon tortsaltes marschen under en qväfvande hetta ötver klippstigar och forbi atgrunder ända till seylla. Komna dit, blefvo vi inskeppade... Angående organisationen at de garibaldiska friskarorna meddelar Patrie, såsom detr heter, ur ullsorlitlig kalla sohande: Vid säalltågets oppnande hade Garibaldi torklarat, alt han icke skulle utdela nägon ny grad. Hvar och en skulle tjena med den grad, som han under de ioregaende salttägen torvärtvat sig. Garibaldis trivulga kår var sålunda sammansatt: öfverbefalhafvare, Garibaldi; stabschet, örverste Corti; ötverintendent, öfverste Brussi; tältläkare, d:r Ripari; Garibaldis handsekreter, kapten Cirrint, medarbetare i udmngen -II Diritto. Staben bestod at otverste Nullo, Missori, Mignona, Nicotera, deputeraden Micoli, öfverste Guestalla, baron Varesani och majorerna Quersom och Vincent Catabone. Bland de unga männen at god familj bemarkte man markis Maurizi från Palermo, son ull den engelske kousuln i samma stad; de unga Sporza, hertigen at Niscemi, de Bois-Guillebert, Sambelli, denne senare, som sörut varit öfverste, tjenade liksom alla de öfriga unga männen såsom simpel soldat. Menotu, Garibaldis son, kommenderade förtrupperna och Bedeschini centeru. General Carrao förde befälet otver sicilianarne. Baron Benuvegna kommenderade vid almarschen trån Corleone 600 man, af hvilka största delen upplöst sig före intäget i Catania. Major Fieschi förde befälet öfver ungrarne. Eltertrupperna, under befäl at öfverste Traselli, hatva ej mera sammanträffat med Garibaldi. Bland de trivilliga befunno sig 250 desertörer ur den kongl. armåon, och at sramlingar 28 ungrare, 2 engolomän, 4 tyskar, 2 polackar, 1 montenegrin och 1 franswan. Bland de frummande oflicerarne bemärkto man öfverste Friedehi, hötvidsmännen Covacchi, Nemati, Kunn srån, Ungern och den polske horvidsmannen Lubeuski. ,Pays meddelar angående Garibaldis närvaro i Calabrien följande intressanta upplysningar: Då man i Reggio fick veta, att Garibaldi utskeppat sin kär i Melito, kom hela staden i den starkaste rorelse; nationalgardet och trupperna grepo ögonblickligt vill vapen, soldaterna voro beslutna att strida med kraft. Då de högre officerarne i nationalgardet uppmanades forklara, huru de tänkte sorhälla sig, gåtvo de till svar, att deras uppgitt bestod 1 att handhafva den inre ordningen 1 staden; hvad soldaterna angick, törklarade de sig nästan enstämmigt för regeringen. Flora at Reggios mnevånare begarvo sig ull Garibaldi, som ifrigt frågade dem, huru stor styrka som låg i staden och huru många trupper som anlandt från Messina; deretter tillade han: Vänta mig imorgon förmiddag kl. 10, och säg borgmästaren, att jag blott önskar tåga genöm staden. — , Men, br general, svarade borgarena trän Keggio, ,hvad skall garnisonen såga härom? — ,Åh, sade han, ,om den verkligen fast beslutat neka mig genommarschen, skall jag taga vägen öfver bergen. Följande dag marscherade Garibaldi mot Reggio och Buccale. Generalen uppgaf emellertid sin plan, då nägra guider, som skickats i forvag, blefvo tagna till tånga. Medan detta försiggick, rådde i staden den största ångest, emedan man fruktade, att den skulle blifva skådeplatsen för en strid. Kommunalbestyrelsen skickade af denna anledning en deputation af ansedda borgare till Garibaldi, för att bedja honom ej inlåta gig i en kamp med regeringen, emedan denna beslutat uppträda med kraft emot honom. Garibaldi svarade deputationen: , Varen ej ledsna, något blod skall icke utgjutas; jag har marscherat genom hela Sicilien utan att lossa ett skott, och jag gick öfver Sundot tätt förbi regeringens fregatter; se på mina soldaters gevär, de äro icke laddade; det — 0 — . . . Aa 1 nm . 11.2