———————————— som tillhörande dess barndom, florerade ännu här. Rader af packhästar och packäsnor arbetade sig långsamt uppför stegarnes pinnar, bärande fisk, kol och andra varor, som afskeppades nere vid kajen från den dansande floitan af småbåtar eller från två eller tre obetydliga kustfarare. Då lastdjuren uppstego med sina bördor, eller utan dem nedstego, försvunno de understundom så fullkomligt i byns rökmoln, att de tycktes dyka ned i byng skorstenar och åter komma upp till ytan på ett annat långt aflägset ställe. Icke två hus i staden voro lika, hvarken till storlek, form eller skapnad; hvarken i anseende till skorstenar, dörrar, gaflar, takresning, eller fönster. Utefter stegarnes — vi fortfara att kalla byns trappor på detta sätt — sidor sorlade musikaliskt små klara bäckar; från stegpinnarne ljödo packhästarnes och packåsnornas hofslag äfvenledes helt musikaliskt, och fiskrarnes röster, då de drefvo upp sina djur, blandades med deras hustrurs och många barns. Från skeppsbron hördes musikaliska ljud af vågornas sqvalp, af masternas knarrning och af de små luftiga seglens fladdrande. De grofva af vattnet blekta stenarne, af hvilka skeppsbron var gjord och de ännu hvitare stenarne på stranden voro betäckta af nät uthängda till torkning. De rödbruna klipporna, rikt trädbevuxna ända ut till sina yttersta kanter speglade sina vackra något afrundade former i det blåaste vat