Cavour. II. Premierministerna dod. Forutom Cavours sorne handsekreterare Artoms minnesteckningar af den bortgångne store statsmannen, har älven ett annat vig tigt bidrag till bedömande af hans verksam het och karakter i dessa dagar framlemnat: för vorldeun. En vän och slägting till Ca vour, hr William de la Rive, som haft tri dis: position öfver en dagbok, som gretvinnar Alfieri, grefvens nigee fört, har nemligen Paris utgifvit ett värderikt arbete under uteln ,Le Comte de Cavour, recits et souvenirs hvilket redan någon tid varit föremål för dei utländska pressens stora uppmärksamhet isyn nerhet derfore, att den italienska frågan åtor trädt så imposant fram i den politiska atfars gången och på sig fästat allas uppmärksam het. Ur detta arbete låna vi foljande ut grefvinnan Alfieris dagbok hemtade upprörande skildring at grefvo Cavours sista sjukdom kvilken skulle beröfva Italien dess eldigaste patriot och skarpaste hufvud: Onsdagen d. 29 maj kom min onkel et ter en lång och stormig parlamentodebatt angående de italienska friskarorna, nedslagen, utmattad och bekymrad hem. Han hvilade ut några ögonblick och sade till sin betjent hvilken vid åsynen af hans tillstånd rådt honom att taga några dagars permission: ,Jag är schackmatt, men måste det oaktadt arbeta, landet behöfver mig. Jag skall kanske i som: mar kunna vederqvicka mig något hos mina vänner i Schweiz. Derpå satte han sig ef ter vanan till bords med sin bror och brorson, åt med temligen god appetit, talade om debatten under dagen, om familjeangelägen heter etc. och uppmanade bland annat min far, att låta restaurera slottet Santena. ,Der