de fattige, att penningar, som fås genom tiggeri, och biblar, som fås för intet, föga värderas och snart förstöras. Detta är ifrågavarande bibelqvinnors åsigt, och vi tro äfven en allmän erfarenhet bland de sällska per, som egnat sin verksamhet åt de lägsta samhällsklassernas undervisning och höja den. Ensamt i London finnas 160 bibelqvinnor; de gå från hus till hus, underrätta de fattige hvar deras barn skola få besöka trasskolor, hvar de sjelfva skola kunna gå i kyrkan, hvar klubbar för utdelning af kläder äro belägna, och hvar de skola finaa andra medel att förbättra sin lott och, fram för allt, sina hem. Dessa bibelqvinnor ha verkat oberäkneligt mycket godt för förbättringen at de tattigas ställning och skötseln af deras hem. Det är lätt bevisadt att de fattigare betala högre priser än de rika sor hvarje artikel de konsumera. De äro okunniga om sparsamhetens och ekonomiens enklaste elementer. En klok och sympatiserande bibelqvinna underrättar den fattiga modren, hvar den bästa och mest ekonomiska tvål kan köpas och hvar bränsle kan fås för godt pris. Hon undervisar henne, huru lätt god soppa kan tillagas för måttlig kostnad, och huru rummet hålles rent, torrt och trefligt utan alltför stort arbete. Hon erbjuder en filt tidigt på hösten innan kölden inträdt och säsnart dev fattiga folket i pennyasbetalningar for densamma erlagt halfva priset; och rockar och kjolar för barnen, aflagda af de rike, skänkes såsom presenter och belöningar för renlighet och suygghet. Nyttan at en fortfarande verksamhet af detta slag visar sig snart. Man borde aldrig glömma att den fattige tager sin tilltillflygt till krogen, ej blott emedan han älskar bränvin utan äfven derföre, att han derstädes finner ljus, värme, ett hyggligt rum och en tidning. Han dritves från hemmet a! dess vantrefnad och dragos till krogen af vida mindre farliga lockelser än bränvinet, Det är af detta skäl som vi ej lita på att måttligare vanor skola framkallas af löften och förbindelser, afgifna ull nykterhetssällskaper, men väl af törökad trefnad och renlighet i den fattige mannens hem. Det är hustrun och modren som gör hemmet till hem. Hvad hon är, blir äfven detta. Hennes goda lynne, flit och sparsamhet äro dess luft, ljus och värme. Och på henne verkar bibelqvinnan med en styrka och framgång, som intet annat medel i menniskoväånnens hand hittills har egt; vidare verkar hon genom mödrarna och barnen på fäderna med en lika oemotsäglig tramgäng. Med sastadt afseende på bibelqvinnans sålunda redan ådagalagda stora förmåga att utöfva inflytande på den fattiga befolkningens hemvanor och sociala lif samt att höja den ur den smuts, hvari den försjunkit, anse vi bibelqvinnornas verksamhet vara verkligen praktisk, omfattade och kraftig. Den finner inträde der alla andra stötas illbaka. Bibelqvinnan gör bibelförsäljningen till en förelöpare för ett mångsidigt och välgörande inflytande. Hon röner ett mottagande, sådant som en qvinna uppfylld af sympati kan vara säker om alt alltid tå erfara af en qvinna uppfylld af sorg. Hon ersätter en länge förlorad länk och upptager ett länge försummadt fält, och vi hoppas att denna rörelse skall vinna den uppmuntran och det understöd, som den så väl förtjenar. I CC I — 104.9