rare, jag påträffat, var alldeles oduglig, några klena, några goda, och att ett par lärarinnor till och med på ett utmärkt sätt skötte sina skolor; ett yttrande, som endast var en gärd af den enklaste rättvisa. Ins. säger vidare: vi vilja icke bestrida hr Sundler den äran att hafva med värma försvarat såväl småskolan, som den på Kylbergskt sätt delade fasta skolan, men kan detta väl förundra, då man atser den ställning hr Sundler har såsom pastor i Thun m. m. — Hvad nu först småskolan beträffar, så har jag alltid betraktat den s som en öfvergående åtgärd, och deremot ansett och framhållit den egentliga tolkskolan, synnerligen den fasta, såsom den onskvärdaste, och endast svåra lokala forhållanden hatva formatt mig att tillstyrka upprättandet al någon nya småskolor, följande den gruudsatsen, att nagon undervisning är bättre än ingen, men derjemte altid fordrande småskolans verkliga samband med tolkskolan hvadan jag ock töreskriivit de garantier derför, som jag ansett lämpliga. kEndast med afseende på Småskolans oumbärhghet på vissa ställen har jag förordat varsamhet vid behandlingen af frågan derom hos statsmakterna. Der småskola töretunnits, har jag ingalunda velat borttaga den, men deremot sökt dels åstadkomma dels stärka dess samband med tolkskolan. Hvad åter angår läsningen på afdeluingar, så bekänner jag gerna, att jag med värma torsvarar densamma ur pedagogiska och ekonomiska skäl, som ännu icke blitviv vederlagda; men ingalunda derföre, att jag, såsom pastor i Thun, skulle stå i något beroende at kapt. Kylberg, sasom ins. synes insinuera. Långt innan jag kom ull Thun hade Jag hyst tvitvelsmål om nyttan al den dagsverksmessiga läsningen i folkskolan och önskat en förändring härutinnan. När då kapt. Kylberg i sin skola på Sätenäs praktiskt löste mitt problem, var det ganska naturligt, att jag skulle med värma omfatta hans lösningssätt, deri må nu vara en ,ära eller icke, och har ännu icke fått någon anledning att kallna derför, ehuru jag, såsom jag hoppas, ingalunda är blind för omstandigheter, som mangenstades kunna göra en annan anordning af undervisningen lämpligare. Ins. varnas slutligen för att ,blindt framrusande i stridsifvern utdela slängar till hoger och venster. Måtte ins. sjelf i sramtiden bättre iakttaga denna varning, än nu varit fallet! Åtminstone har jag fått mig ett par, slangar, af hvilka den ene är temligen personlig. Huruvida de utdelats under ,blinut framrusande, lemnas åt den opartiske läsaren av bedömma. Thun d. 26 Augusti 1862. J. F. A. Sundler.