FROTrAaUCU-d pa Bruna al K)I. IIDÖRMLILOUHSAKRICU. — Raseriet tilltager mellan de stridande parterna, tillsolje af denna och andra tvångsåtgärder. Nordgeneralen Butler har i New-Orleans pålagt bankerna och köpmännen ett tvångslån om 330,000 dollars för fattigunderstöd. Postskriptum. Jäsningen i Italien måste, att döma af da senaste underrättelserna vara ofantligt stor och visar, att folkets hänförelse för sin hjelte Garibaldi ingalunda minskats. Hela Calabrien har uttalat sig för Garibaldi, och i nästan alla Italiens större städer hafva oroligheter egt rum, tillfölje af en ny proklamation från Garibaldi, hvari han uppmanar alla italienare att gripa till vapen, för att befria Rom. I Genua måste trupperna skrida in, hvarvid flera blefvo sårade och arresterade. I Florens har polisen med våld hindrats från att nedrifva. Garibaldis på många ställen uppslagna proklamation. En mängd arresteringar gjordes, men på aftonen sökte folket åter befria de fängslade. Trupperna måste äfven här skrida in och lyckades slutligen återställa ordningen. Af fruktan för nya demonstrationer såväl i Florens som Genua ditskickades truppförstärkningar, så äfven till Messina, der stämningen blir med hvarje dag mera hotande. De fregattkommendörer som blefvo arresterade i Catania, derföre att de låtit Garibaldi undslippa i Sundet, hafva till sitt försvar anfört, att deras besättningar vägrade röra en led, for att taga Garibaldis fartyg. — Detta är en högst vigtig underrättelse. Garibaldi sjelf med sina alltmera ökade friskaror bar åter undgått de kongl. trupper, som skickats emot honom till Reggio, och kastat eig in i de oalabriska bergen, der han nu står i Aspromonte, 10 mil nordvest om Reggio. Befolkningen mottager honom med den största entusiasm och förklarar sig beredd att följa honom till Rom eller i döden! Franska flottans ankomst till Neapel och sammanställda rykten om ett möjligt landsättande af franska trupper derstädes hade frambragt stor jäsning öfver hela Italien, hvarföre regeringen äfven uttalade sina betänkligheter. Franska regeringen har af denna anledning afsändt tillfredsställande förklaringar till Turin. Dessutom har engelska flottan, som är ganska stark, äfven begifvit sig till Neapel, för att öfvervara den franska. Morning Post, som nu synbarligen för officielt tal, uppträder med beundransvärd skärpa mot italienska ministeren och franska regeriogen. Vi ha förut i förbigående nämnt några ord om en artikel i denna tidning, hvilka hafva en skarp klang. Det heter omständligare: För utrikesministern i London är den italienska rörelsen alldeles obegriplig. Man vet icke, om Garibaldi är en upprorsmakare, en revolutionär, eller om den italienska regeringen spelar komedi, eller om hon är slagen med vanmakt. Om man bedömer saken efter logikens reglor, kan man ej säga annat än att Garibaldi är en insurgent och upprorsmakare; men han är det på ett eget sätt; hans sammansvärjning understödjes af hans monark, af ministören, af kamrarne, af armåen, af flottan, af de kommunala myndigheterna och af innevånarne i hvarenda stad, som han tågar igenom. Man torde kunna fråga sig sjelf, huruvida man icke står vid randen till, icke en provinsiel utan en europeisk statskupp. På Börsen i Paris hafva underrättelserna från Italien på senaste dagarne framkallat nära nog en panic, ty man motser stundandet af de största händelser. Dessa farhågor tyckas vara så mycket mera grundade, som de händelsedigraste rykten äro i svang. Vi vilja anföra en del af dessa, såsom betecknande för situationen. Englands hållning anses nästan antagonistisk mot Frankrike. Sålunda har det, lyder ryktet, tillställt franska regeringen en note, hvari denna erinras om, att hon ej eger rättighet intervenera i Italien. Hvad som gör sakernas ställning ännu allvarsammare, är den omständigheten, att konferenserna i Constantinopel afbrutits, hvarföre man kan vänta ett angrepp af serberna på turkarne, och man räknar på Garibaldis deltagande i kampen. Alla italienarne i Orienten äro på befallning från London på väg till Garibaldi. Flyktingarne från de öfriga nationaliteterna äro äfvenledes på väg till Neapel. Italienska härens trohet är oviss. Soldaterna börja desertera och officerarne, särskildt 34 af Milanos garnison, inlemna sina afskedsansökningar under förevändning att de ej vilja strida mot Garibaldi. I Neapel råder den största jäsning. Man får ej mera uttala namnet Ratazui. Rationalgardet derstädes har förklarat sig ej vilja strida mot sin hjelte. Från Paris skrifves, att kejsarinnan Eugenies inflytande derstädes är allsmäktigt. Hon har uttryckligen hotat kejsaren med att tillfoga sig något lidande, kanske döden, i händelse Frankrike lemnar påfven i sticket. I Warschau har ett nytt mordförsök gjorts mot Wielopolski, genom ett förgiftadt bref. Wielonolski anfälla af några 2 2g