sen af denna tanke att underrätta polissergeanten om hvad han hört. Denne kom tillstådes, förklarade hvad sällskapet misstänktes för, men möttes af ett allmänt skratt. Det gällde nemligen en arg hund, hvilken man, tillfolje af en inbillad likhet med idioten kallat Sabin, och hviken bitit sin egares fru, hvarföre man beslutat taga lifvet af honom och nu öfverlade om det 1 4 mpligaste sättet för detta besluts genomförande: