Japanesernas industri. På verldsexpositionen i London finnes bland allt aanat en afdelning för artiklar från Japan. Den är ännu föga besökt, men förtjenar mycket väl att man söker reda på densamma, ty den lilla, högst intressanta samlingen återgäldar fullkomligt den tid man offrar på att göra bekantskap med den. Alla som tagit den i skärskådande lemna den med ledsnad deröfver att samlingen ej är större, ty på densamma finnes knappt ett enda föremål, som ej låter en kasta djupare blickar in i detta utomordentliga folks vanor. Det behöfver väl knappt sägas, att samlingen ej blifvit exponerad af japaneserna sjeltva och den är derföre måhända ej sådan som dessa skulle önskat ställa den inför den europeiska civilisationens ögon. Det är helt simpelt en mängd föremål hvilka blifvit samlade af de mycket få män, som besökt Japan och af hvilka engelska gesandten vid hafvet i Jeddo mr Rutherford Alcock lemnat de flesta bidragen Det exponerade är dock tillräckligt för att framkalla beundran och göra det så mycket önskvärdare att få se mera, ty huru liten samlingen än är, är den dock stor nog för att bevisa folkets skicklighet i sina egna manufakturer och äfven i de europeiska samt framför allt för att ådagalägga japanesernas utmärkande håg för det burleska skämtet. För att öfvertyga sig om det senare, behöfver man blott betrakta den märkvärdiga samlingen af små metallknappar och nålar att fästa ihop kläderna med, hvilken förevisas af mr Alcock. Gravyrerna på några af dessa äro af en oemotståndlig komisk kraft. Trohgen är hvartenda föremål i denna samling af olika artister, och ehuru somliga teckningar äro så fina, att man behöfver förstorningsglas för att riktigt urskilja dem, äro likväl alla utförda med samma, om man så får säga, breda humor, så att man omöjligt kan lata bli att gapskratta, då man ser dem. På en af dem är en karl afbildad, hvilken med rädsla försöker klappa en morrande hund. Denna tecknings tokroliga karakter är oefterhärmlig och likaledes uttrycket i en annans ansigte, hvilken blir skrämd af ett spöke. Läsaren bör härvid erinra sig att alla dessa arbeten ej äro blott och bart skizzer, utan förfärdigade på bronsbitar, på hvilka figurerna äro utförda i relief af antingen guld, silfver, stål, platina eller, såsom oftast är fallet, af alla fyra metallerna sammanblandade. Att döma at den mängd platina, som i denna samling förekommer, finner man att denna metall måtte vara vida allmännare på Japan än hos oss och att konsten att smälta den, till hvilken vår kemiska vetenskap först nyligen hunmit, länge varit känd af dem. I bronsens användning till vanliga husliga föremål såsom bläckhorn, tobaksdosor, ljusstakar 0. d. visa japanesarne en märkvärdig sinnrikhet. Det finnes i samlingen en trefotad ljusstake af brons, hvilken har ledgångar, så att den kan läggas tillsammans, och den är så sinnrikt utförd, att då den slås ihop är den ej större och ej mycket tjockare än ew vanligt brefkuvert. På ett annat ställe i samlingen förevisas ett foremål, som måhända är det märkvärdigaste i hela expositionslokalen. Det är en dunkel fönsterruta, såsom det ser ut, gjord af sammanvridna glasstafvar. Dessa starvar äro skarpa, härda och genomskinliga som glas. Betrakta detta föremål noga och tro sedan, den som kan, att det är gjordt af ris. Icke en bland hundrade skall föreställa sig det vara annat än hvad det synes vara — rent glas. Och likväl försäkrar mr Alcock att fönstret består af risgelatin. Hans uppgift bekräftades deraf, att hårda och skarpa som stafvarne äro, ha de, då man slår på dem, ett ljud som liknar det af mjuka trästickor. En samling af elfenhenssniderier färevi