histret allt omgifvet af rika festoner af lysande iglober, och öfver det hela sväfvade en ofantig stjerna. En uppfinningsrik konstnärsanda hade vid avenyerna, kontre-allerna och bosmeterna anbragt gaslågor och kulörta lampor i de mest vexlande former än bildande trikoloer, än andra men rent kejserliga symboler. Öfverallt sågos stora runda röda eller gula lampor likt otaliga yppiga frukter på trädens grenar; kring blomsteranläggningarna voro placerade rader af lampglas och det hela erbjöd en anblick som erinrade om den österländska fantasiens mest lysande skapelser i Tusen och en natt. Dylik fygtig öfvergående herrlighet, som är egnad att väcka vissa betänkligheter mot sig hos de kallblodigare nordligare folken, är alltid i det franska folkets smak. Det resoneras icke öfver huruvida man är berättigad att använda så betydliga summor för en enda aftons förströelsor, att bränna upp hvad som kunnat tjena att hindra den nöd som man motser för vintren i följd af de amerikanska förhållandena. Det fröjdar sig åt det granna skådespelet, ropar vive Pempercur, när Napoleon III visar sig och tänker: kommer dag kommer råd. När dagen verkligen kommer, när hungersnöden träder öfver tröskeln — nå ja, då blir rådet att antingen gripa till kolfatet och osa ihjel sig eller börja bygga barrikader. Det ena eller det andra blir under sådana förhållanden ultima ratio — det är oundvikligt. Men till dess låt oss roa oss! tänker parisaren; och han anser sig ha desto större skäl dertill den 15 Augusti som det är Paris, som består fiolerna, RR