hvad som hittills vunnits har varit de sämsta sommarqvarteren i Förenta Statorna för en stor sederativ styrka, ett tillfälle att vara myeket oartig och göra sig opopulär i New-Orleans, och hela den federativa flottans nederlag genom en ny Merrimac, i hast förfärdigad af en gammal kanonbåt och litet jernvägsjern. Armåen, flottan, äran och tålamodet förminskas utanför Vicksburg. Expeditionerna emot Charleston och Savannah figurera utan tvifvel fortfarande bland utgifterna; men detta är allt hvad vi veta om dem. Slutledningen år att de befinna sig i ett visst slumrande tillstånd. 40 å 50,000 man behöfvas för att hindra sydtrupperna från att komma upp i Shenandoah-dalen och på en dag marschera in i Washington. Om nordtrupperna draga ett enda regemente ut ur nämnde dal, för att tillfredsställa några trängande behof annorstädes, skola de finna platsen intagas af den oblidkelige fienden. De besätta dalen med en stor styrka och höra att den förmodade antagonisten befinner sig en hundra mil derifrån, i Richmond, — der de sjelfva borde vara. I Tennessee, Alabama, Mississippi och de vestra staterna antingen koncentreras trupperna emot en fiende, som försvunnit, eller delas de, för att genast finna det de måste draga sig tillbaka inför en öfverlägsen styrka. Det är djerft att på detta afstånd kritisera Nordens taktik och krigets allmänna gång så fritt som general Molellan kritiserade vår armes uppförande på Krim. Vi säga icke, att han borde hafva hafva tagit Richmond på en fjorton dagar, ty vi veta icke hvad han i sjelfva verket hade för en urmå, hurudan terrängen är, hvilken styrka han hade emot sig. Långt ifrån att vara för stränga emot honom för hans olycka, äro vi snarare hugade att tro, det han påtagit sig ett värf öfver sin och sin regerings förmåga. Södern kan försvara sin hufvudstad lika väl som Norden kan försvara sin; och Richmond är, vi äro böjda för att tro det, ätminstone lika säkert som Washington. Om afsigten är att straffa Södern och åsamka den så mycken skada i egendom och förlust af menniskolif som möjligt, då kan presidenten ännu i några år fortfara med att gifva hugg på hugg. Män kunna alltid slåss med ett eller annat vapen, så länge de äro vid lif och kunna röra sina leder. Det är ett misstag att tro, det penningar, kredit eller nödiga förråd af föda, kläder och vanliga beqvämligheter äro nödvändiga för att hugga af hufvuden, knacka in hjernor och bränna upp hus. Amerikanarne hafva, liksom i de flesta andra länder, nästan utrotat en annan race, utan penningar eller kredit, utan förråder, utan kläder, utan artilleri, utan alla moderna hjelpmedel, med undantag af geväret. Det finnes få saker så billiga som menniskoslagtande och mordbrännande; och om en person har blott en penny i fickan, kan han köpa en tändsticksask, skära sig en knölpåk eller taga upp en skarp sten från vägkanten. Sålunda se vi icke ett snart slut på det borgerliga kriget i Amerika på någon af de vanliga vägarne, då personer förmås uppgöra en tvist. Vi ha ingen utsigt till fred, om ej genom sunda förnuftets plötsliga och oväntade mellankomst. Denna välgörande och gagneliga makt har länge innehaft en framstående plats i de europeiska angelägenheterna. Sjelfva dess anspråkslöshet gör denna makt hörd, då man ej ens bryr sig om de största potentater. I närvarande stund hafva flera armåer blifvit uppoffrade, den ena efter den andra, 200 millioner pund sterl. hafva kastats bort, hvarje månad ser mörkare ut än den näst föregående, och de belåtna äro de som hata båda de krigförande — de kunna ej säga hvilkendera de hata mest —, de krigförande sätta sig, hemta ett långt andedrag, torka bort svetten, krutet och blodet från sina pannor och trycka vid godt lynne hvarandras händer. Nordoch Sydtrupperna skola till sist komma derhän. När de skola göra det, är deras ensak, och vi vilja icke vara så hänsynslösa i afseende på deras känslor, att påstå det d. 1 nästinstundande september skulle vara en särdeles lämplig dag för ceremonien. Men vi bedja att få påminna dem ännu en gång om att det till slut måste gå derhän, och det tillhör dem sjelfva att taga i öfvervägande, huruvida de först vilja förstöra ytterligare en half million menniskolif och kasta bort 100 millioner dollars mera än de redan gjort.