Smeden. Sjelf min egen lyckas smed, Vid min ässja och mitt städ Stär jag hela dagen; Uti nejden vidt omkring Från min smedja — kling, klang, kling — Ljuda hammarslagen. Omhvärfd utaf rök och dam, Sot och gnistor — ingen skam — Sjunger jag min visa; Mödan är min bäste vän — Lifvet vore utan den Föga värdt att prisa. Sjelf min herre, ingens slaf, Brukar jag hvad Gud mig gaf: