iga formerna om än saknande det uttryck af craft man velat igenfinna hos ättlingarna af verldens eröfrare. Möblerna och husgerådssacerna äro äfven till större delen verkliga konstkrk; liksom allt hvad Ovidius skref blef vers, å tyckes allt hvad italienaren. arbetar bli constverk, att döma af företeelserna vå expositionen. Beundransvärda äro träsniderierna, innu beundransvärdare mosaikarbetena. Dessa senare likna de yppersta oljetaflor; man har svårt att öfvertyga sig att de bestå af skickligt sammanfogade stenar. Naturligtvis äro naturens rikedomar i detta så rikt utrustade land, representerade jemte konsten. Hufvudintrycket af ett besök i denna afdelning är, att det herrliga landet är bebodt af ett folk i intelligens och konstsinne mätande sig med hvarje annan nation på jorden och väl förtjent af frihetens välsignelse. Huru rikt den italienska afdelningen än är utrustad, representerar den dock icke hela Italien. Den säger oss intet om Venedig — intet om Rom. Italiens blifvande hufvudstad, den eviga staden, uppträder på verldsutställningen på ett sätt som visar att den är utsedd att blifva den dyrbaraste juvelen i Victor Emanuels konungakrona — att Italien icke är hvad det bör blitva förr än den onaturliga halft kejserliga, halft påfliga occupationen upphör och il re galantuomo håller sitt intåg der de romerska hjeltarna för årtusenden tillbaka intågade i trinmf under folkets jubel. Såsom man gissar, består afdelningen till större delen af konstverk, visande att Rom är alltjemt drottning i de bildande konsternas verld, om det än i så många andra hänseenden får åtnöja sig med en slafvinnas roll. Redan vid dörren till den romerska afdelningen mötas våra blickar af tvenne beundransvärda statyer, så olika alla de skönhetstyper i marmor vi betraktat i den italienska afdelningen och så gripande, så sanna i sitt nästan hemska majestät. De föreställa den lybiska sibyllan och Cleopatra. Konstnären är en amerikanare och så är äfven den, hvilken man har att tacka för fyra utmärkta statyer i samma rum neml: Ester, WishtonWishes klagan, Jephtas dotter och den förlorade sonen. Flertalet af utställarne äro dock romerska artister och man öfvertygas svart att ingen rost hunnit lägga sig öfver det romerska konstnärssinnet. Äfven här häpnar man vid anblicken af den till en hög grad af fullkomlighet drifna skickligheten i mosaikarbeten. Ett bord af Monachesi är ett verkligt mästerstycke och kostade konstnärn elfva års flitigt arbete. Tvenne afbildningar i mosaik af Raphaels Madonna väcka åskådarens beondran. Likaledes — men jag vill ej försöka skildra hvad som först genom personlig bekantskap kan uppfattas.