sig om att detta ej var någon tom ursäkt. D. skulle ha märkt att hans ansigte var oroande blekt och det vanliga lugnet i hans sätt fullkomlig! stördt. Emot aftonen tilltog hans oro, och hans gamla hushållerska, som bad honom taga någon föda, förvånades af att höra honom gifva ett skarpt och retligt svar, för första gången sedan hon inträdt i hans tjenst. Litet senare ökades hennes förvåning ännu mera, då han sände henn med en biljett till Palazzo Ascoli, hvilken besva. rades af en annan, ceremoniöst öfverlemnad af er bland Fabios betjenter. — Det var längesedan han hade bref från det hållet; måntro de ämna att bli vänner igen? tänkte hushållerskan, då hon bar biljetten up; till sin herre. — Jag känner mig bättre i afton, sade presten, då han läst biljetten; och är stark nog för att gå ut på en stund. Om någon fråga: efter mig, så säg att jag gått till grefve IA. scoli. Med dessa ord lemnade han huset, men återvände och försökte låset till dörren samt öfver tygade sig om att det var säkert låst, hvareftei han aflägsnade sig utåt gatan. Han fann Fabio i ett af palatsets salong uppretad vandrande fram och tillbaka och hällan. de åtskilliga små skrynklade biljetter i handen