svårt det än skulle vara tor eder. Påfliga soldater och garibaldister hafva drabbat tillsammans, med anledning hvaraf de franska trupperna åter ryckt ut från sina koncentrationsplatser. och åter cernerat gränsen. ij Å Det påstås, att Italiens utrikesminister general Durando skall begifva sig till Frankrike, för att söka der mildra det obehagliga intryck, som de senaste händelserna gjort på kejsaren. De romerska damerna hafva tillställt Garibaldi följande adress, som han äfven besvarat: äDe romerska fruntimren till Garibaldi: General, ni har med . godhet emottagit ett så stort antal italienska qvinnor, hvilka himlen beskärde den lyckan, att få smycka er med kransar och kyssa den hand, som törlossade Italien, att ni ej skall ogilla den vemodiga bönen af några olyckliga romerska qvinnor, hvilka sucka under francoklerikala oket och under tre år följt skådespelet af befriandet af de öfriga delarne af Italien, utan att få se sin egen förlossnings dag bryta in, men hvilkas hjertan är bedröfvade öfver att se Italiens manliga ungdom genom gynnarne af det främmande förtrycket bragta ur deras väg. Rom kan nu kallas de dödas stad ... Och detta är den romerska nationalkomitöens ärorika verk! Oss romerska damer föreligger en stor pligt: den, att afslöja det ovärdiga verket, aw uppröra Rom och arbeta i den syftning, att det kommer åter till medvetandet och visar sig värdigt sig sjelft och sina stora minnen! Vi vilja, att Rom skall inse, att det af er allena, general, kan vänta sin befrielse. Derföre behöfva vi en uppmuntran. vi vilja icke, att vårt verk sönderstympas eller söndras, och vi begära edert bifall och eder hjelp. Kunde vi säga till våra trogna systrar: Garibaldi ser på oss och älskar oss, så skulle ni få se, general, att qvinnorna ännu äro värdiga döttrar af de matronor, hvilka betraktade sina söners borgerliga dygder: som klenoder, och att nutidens qvinnor åter upplifva de forna dygderna i sina bröders hjertan. General, vi äro öfvertygade om, att ni icke skall försmå dessa anspråkslösa ord, emedan ni emottager allt, som kommer från ett uppriktigt jerta. General, ni skall icke visa oss tillbaka, emedan vi till er allena sätta vår lit. Garibaldi har afgifvit följande svar på denna adress: Garibaldi till de romerska qvinnorna: AA mm omr — — oms matronor! — Rom eller döden! ljöd det nyss på Aftonsångens jord. — IIoppens derför! Ur denna volkaniska jord bryter den lava glödande fram, som brukar förvandla tyrannernas troner till aska. Rom eller döden! Jag hörde dessa ord ljuda från Sebetos tjusande kullar, från Alpernas klippstycken. Rom eller döden! hafva Palestros och Palermos stolta söner svurit, och — qvinnor! — lasten icke, då j sägen, att Rom är de dödas stad! Hur kan döden finnas i Italiens hjerta, i verldens hjerta? Dessutom fängslar tyrannen slafven, men dödar honom icke. Nedgrätd ligger snarare Roms aska, dess olyckliga söners aska, som den falske leviten och tyrannen offrat, men det finnes ännu sådant lif i askan, att den kan förnya verldsaltet! Rom är ett namn, som rör upp massorna, liksom stormen floden. Rom, moder till Italiens stora, uppväckte ej dess jättehistoria, dess underbara drömmar i min tjugoåriga själ, det skönas gnista, högsinta planers eld? Rom, o, Rom! Den som, då han hör ditt namn, icke känner sig drifven af längtan att gripa till vapen, han är ej värdig modrens ljufva smekning, den älskades eldiga kyss! Hans orena hjerta må försjunka i dyn! I döden för och med er, j qvinnor! i Garibaldi har emellertid stört hela det mäktiga Frankrikes beherrskare under hans badkur i Vichy, H. M:t måste nu från morgon till afton sysselsätta sig med politik, i stället för att sköta sin helsa, och de italienska förhållandena göra honom mycket bråk, utan att han dock derför försummar den mexicanska frågan, ja, några påstå tillochmed att det är företrädesvis denna, som tager hans tidi anspråk. Det säges, att kejsaren med mycken noggrannhet stnderar de engelska tidningarne, och att han sjelf med sin egen höga band prickar ut de ställen, som den halfofficiela pariserpressen skall öfversätta och intaga. Hvad orsaken kan vara till att kejsaren egnar de engelska tidningarne en så stor upp: märksamhet, omtalas icke; men är det verkli: gen sannt, att kejsaren plötsligt fattat så lif: ligt intresse för den engelska pressen, skulle det ju kunna vara möjligt, att han vill öfver: tyga sig om, huruvida man icke i England börjar få vissa betänkligheter öfver de omätt. liga sjörustningar, som Frankrike gör under förevänning af konflikten med Mexico. Dessa röstningar äro verkligen förvånande; trettie DJ 54 .. aäfftA 8 MAIA; lrimefAj