ICIMNMHUaUC näan LIP PUUIODHAA1U1UUAILI1 IM TVB IANA 4 — eller fyra Stockholmsdamer, med hvilka hr Blumenfeld haft bekantskap, på det man möjligen genom dessa skulle kunna få utredt huru mycket hr Blumenfelds Stockholmssejour ungefärligen kostat, och derefter kunna bedöma om någon stöld verkligen egt rum, eller det endast varit en humbug af honomjför att dölja ett slosaktigt lefnadssättt. Då i öfrigt intet vidare inhemtades, beslöts att målet finge bero på ny anmälan om någon upplysning kunde tramde les vinnas. — Om branden i Majorna hölls äfven samma dag förhör då drängen Robert Jansson var tillstädes. Han vidgick det som vid förra undersökningen at de öfriga i saken hörda blifvit berättadt, neml. att han på morgonen, vid half åttatiden varit i vedboden, men icke haft något eldfarligt ämne med sig, Han hade icke heller sett någou annan der och kunde icke begripa huru elden kommit ut. Äfven detta mål skulle få bero på ny anmälan. — Sedan handlanden Andersson vid Redbergslid anmält att han söndagen den 27 i förra måvaden blifvit bestulen på ett belopp af 37 rdr rmt, hvarför han skäligen misstänkte förre artilleristen, numera smedarbetåren Anders Jönsson Roth, så har denne dertör blifvit häktad. Vid i går infor poliskammaren anstäldt förbör, appgaf Andersson att Roth tidigt, vidj sextiden, på söndagsmorgonen bankat på hos Andersson och sagt sig vara trött efter en dans på Stampen under natten, samt bedt atv få lägga sig der. Detta bade A. bitallit och visat Roth till köket, der han blef liggande till kl. 10 då A. skulle gå till sin i Haga boende hustru samt väckte Roth, emedan han ej ville ha någon främmande när han ej sjelt var hemma. Roth gick ätven, men kom igen kl. 5 eftermiddagen, då han bad bodbetjenten att tå gå in i rummet, der en byrå stod i hvars ena låda A:s penningar lago förvarade. Troligen hade Roth då tagit dem, men besynnerligt nog hade han lemnat en bredvid liggande, större summa orörd. Huruvida ladan varit läst eller icke mindes ej A. Roth härom tillfrågad erkände riktigheten af anklagelsen, så långt som att han kommit in i rummet och der i ena byrålådan eftersökt en kam och pomada, som han visste brukade förvaras der, för att göra sig fin. Emellertid fick ban syn på penningarne och kunde då ej motsta trestelsen att ullegna sig en del deraf. Högre belopp än 16—17 rdr trodde han sig dock ej tagit, enär de varade så kort tid. För dessa hade han köpt sig en mössa, en halsduk och en näsduk samt gjort en lusttur till Elfsborg. Resten af penningarne hade han lefvat upp. Lådan hade enligt hans uppgilt varit olåst. Koth som är tjugosju år gammal, född i Malmöhus län, har förut varit en gång stratfad för stöld. Malet förvisades vill Rädhusratten härstädes och inforpassades Roth till celltangelset. — Manspersonen Elias Johansson eller Johannesson trån Hisingen anträfsades för några dagar sedan vid Redbergslid af starka drycker ötiverlastad, samt betanns vid tillfället inneha en fruntimmerskofta, som misstänktes ej vara hans tillhörighet. Så var äfven fallet, ty straxt derefter anmälde handlanden Julius Lundgren vid Redbergslid för en poliskonstapel att en dylik klädespersedel, som hans piga tvättat och uthängt till torkning, blifvit stulen. Elias Johansson erkände äfven vid poliskammaren i går tillgreppet och skyllade dels på aw han varit rusig och deis att han i fyllan ausett det vara en värdelös trasa, som ej kunde vara någon fara att lägga sig till. Johansson är 45 år gammal och har vid Sätvedahls häradsrätt förut blifvit domd för första resan stöld, samt dessutom gjort sig mindre väl känd. Målet förvisades till rädhusrätten och inforpassades Johansson tiil cellfängelset. — En liten, men (naggande god gynnare, tolfårige gossen Carl Johan Hansson från Slätthult i Marks härad stod i går inför poliskammaren, der ban redan är en gammal bekant. Denna gång hade han den 31 sistl. Juli på förmiddagen: blitvit anhallen af poliskonstapeln n:o 38 Lundqvist, för hvilken eu 6-årig gosse berättat att nere i Kobertssons källare å Stampen fanns en pojke som hade mycket godt om pengar. Lundqvist i sällskap med en annan kamrat gjorde sig då ärende ned 1 källaren, der han råkade Hansson som just hade ätit frukost. På Lundqvists tråga om han hade godt om pengar, svarade han åh ja, nog har jag litet. Detta ililla befanns vid närmare efterseende vara 67 rdr 85 öre. På tillfrågan huru han fått så mycket penningar, uppgaf han sig ha baft arbete hos br Malmsjö såsom limkokare, med 5 rdr 25 öre i veckan. Denna uppgitt togs dock ej för god och då Lundqvist sade sig vilja hos hr Malmsjö förhora sig, sann pojken för godt slå i en annan vag och bad att sa tala vid Lundqvist enskildt, då han skulle säga huru han satt dem. Denna tete-å-tete beviljades naturligtvis och nu bekände han att han tagit penningarne, som varit förvarade in en annotationsbok, på en jakt vid Lilla Bommen. Lundqvist medföljde honom då dit, och lat honom utvisa tartyget, der vid ettertrågan hans uppgift befanns vara grundad. Skepparen ombord, Änners Berndtsson från Bockenäs, hade en kort stund förut upptäckt sin förlust som han uppgaf till 70 rdr, hvilket i det närmaste slog in då Hansson köpt sig en portmonnä för 2 rdr. Annotationsboken hade han gömt på en annan båt, under däcket, mellan detta och vedlasten, der han framsökte den. Hansson blef nu intörpassad i häkte och erkände i går i poliskammaren tillgreppet, som tillgått på så sätt, att Han under natien ull d. 30 juli vid tolitiden nedgått i kajutan och der utdragit bordslådan der annotationsboken låg samt annammat den. Dessutom erkände han sig äfven ha begått ett par andra stölder, neml. från en arbetare vi: Mölndal en portmonnä med inneliggande sju rdr och från en skeppare ett siltverfickur med siltverkapsel samt en skinupung med ett par tre rdr der inneliggande. Alla sina förtjenster hade han dels ätit upp och dels delat med sig åt en hustruMariavid Lilla Härlanda. En fjerde stöld, tjugotre rdr, från en hustru på Kungstorget förklarade han sig ej kunna taga på sig då han ej begått den. Sina stölder hade han ensam begått och ej haft någon medbrottsling. Uret hade han sålt för fyra rdr till en arbetskarl vid Galgkrogarne den han dock ej kunnat ge någon anvisning på. Orsaken hvarföre pojken så länge kunnat gå fri då han förut är känd i polisen, har varit den, att äfven han å sin sida känner polisen, samt halkat uudan som en ål så snart han sätt se någon sådan. Hansson tycktes oaktadt sin stora ungdom vara utrustad med ett, tyvärr missbrukadt, naturligt godt törstånd, hvarmedelst han förstått att för sig intressera en i staden aktad person, som ämnat hjelpa honom fram, då detta streck kom emellan. Emellertid qvarsitter han nu i cellfängelset och malet remitterades till rådhusrätten. Skepparen åter