ATdM dlIIUI199(1 HIVU 44 k(— YURI en — begripligt). Det är Italiens roll att sträfvåfler en union med vestmakterna. Dokumenerna rorande Rysslands och Preussens erannande af konungariket Italien hafva sramagts för kamrarne; i dem finnas inga vilkor ippetällda. Han hoppades att de ofriga tyska makterna snart skulle följa Preussens soecdome. Hvad Venetien angick, bade visserigen sedan 1861 åtskilliga torslag tll dess rnkopande uppdykt, men de hade varit utan resultat. Den romerska trågan hoppades han deremot icke skulle länge hållas svafvande. På visst sätt i strid med detta Durandos uttalande står det svar preussiske utrikesministern gretve Bernstorff atgifvit, på en mterpellation i deputetade kammaren af anhängaren af katolska partiet gretve Reichensperger, och hvari han säger, att Preussen genom att erkänna konungariket Italien visserligen täster alseende vid nationalitetsprincipen, utan att dock obetngadt erkänna den; ett fulländadt faktum har erkänts, ingenting annat. Konungariket Italien, sade han, har till dess nuvarande omsång blifvit erkändt, men vissa förbehåll hafva gjorts med hänsyn till möjliga konseqvenser, och tredje mans rätt har blitvit uttryckligen reserverad. — En med detta svar orverensstämmande depesch har gretve Bernstorff afsändt till Turin. Rysslands erkännande af Italien har framkallat demonstrationer både 1 Venedig och Rom. På förra stället firades händelsen med kanonskott, och de österrikiska myndigheterna voro i stort bekymmer sor den stigande rörelsen. Åfven i Kom ljodo kanonekott på flera ställen, och den franska besattningen måste utveckla hela sin styrka, för att förebygga demonstrationer; den påfliga polisen tangslade en del personer. Påniga regeringen har hittills af politiska skäl motsatt s1g öppnandet at jernvägen från Rom till neapolwauska gränsen; nu har hon ändtligen gitvit sivt bifall, men under hvilka vilkor! Hvarken tjenstepersonalen eller vagnarne, som gå från Rom till Ceprano, skola begagnas på sträckan från Ceprano till Neapel; passagerarno skola stiga ur vagnarne vid gränsen, gå till fots öfver bron, och packsakerna skola kastas midtpå bryggan, der de kunna upptagas från den neapositanska sidan. Foreställningar mot dessa och andra sundhetsälgärder, såsom de kallas, ha blifvit gjorda, men romerska polisen är oböjlig, och jernvagsbolaget har nu intet annat val, än att underkasta tig alla denua galenskap eller vånta, tills i Rom en annan sakernas ordning blitvit införd. De neapolitanska adelsfamiljer, som följt konung Frans till Rom, lemna nu staden den ena eller den andra under åtskilliga torevänningar, emedan de frukta för, att exkonungens timmar i Rom äro räknade. De olika andliga kongregationerna skola älven hysa den fruktan, att det icke skall gå länge, och hålla sina arkiver färdiga till inpackming, för att obickas till Spanien. En spänning säges tillochmed hafva inträdt mellan pälven och kejsarmnan Eugenie, hvilken senare uppmanat h. h. att ingå på vissa af franska regeringen gjorda forslag om en lösning i godo af romerska frågan, hvilka påfven kallt atböjt. I Irland pågå värfningar till en påflig milis, och krigsministeru Merode väntar sig derifrån 5 å 6,000 man. Från Paris berättas, att prins Napoleons son, hvars gudfar är kejsaren, i dopet, som egde rum i Palais Royals kapell samma dag han föddes, fått följande namn: Napoleon Jerome Victor Fredrik. Den lille prinsen infann sig mycket plotsligt och bragte derigenom oreda i hela det arrangement, som bosvet vidtagit med anledning af hans förväntade ankomst. Då accoucheurerna kommo till palatset, var allt redan ofverständet, och prinsessan Clothilda hade icke haft någon annan hjelp än af en kammarjungfru, hos hvilken den späde deponerades, tills han kunde mottaga det formliga erkännandet af sina höga egenskaper. Men kejsarinnan Eugenie intann sig så haebigt som möjligt från St. Cloud, åttoljd af den kejserlige prinsen, och hon gaf i ofverensstämmelse med gällande regler den nyfödde attest på att han var en prins af det napoleonska huset. Kejsarinnan tillbragte hela dagen hos den unga barnsängsqvinnan, som jemte sin son befinner sig särdeles väl Inför rätten i Paris har en längre tid rättegång förevarit mot 54 röda demokrater, hvilka voro anklagade för en sammansvärjning, som hade en revolution och kejsarens mord till ändamål. Hufvudmännen voro Greppo, Miot, Vassel, Gastinel och Bachelet, af hvilka den siste undkommit genom flykten och derföre endast kunde dömas in contumaciam. Af den mycket utforliga processen framgick .A22 3 I dagar haft nos Am derssg nla