hamnar komma åt Vesterhafvet? Vi tro sannerligen icke, att sjelfva H. T. skulle vilja förorda en så olycklig och mot friheten fientlig politik. Kort sagdt: det abstrakta nationalitetsbegreppet har äfven sin begränsning och kan omöjligen antagas som norm då det gäller en blandad gränsbefolkning. Vid sockenstämma i går i Christine församling afgjordes foljande ärenden: Till ledamöter i kyrkorådet för 4 år återvaldes konsul G. Krafft och grosshandl. P. Billqvist; till ledamöter bland de äldste utsägos för 4 år: handl. John Larsson, stadsmäklaren O. Melin, handl. J. B. Andersson, bagaremästaren J. F. Behrens, grosshandl. P. W. Malm och grosshandl. A. Wikström; till revisorer af räkenskaperna under löpande året valdes: handl. Aug. Kobb, intendenten A. W. Malm samt handl. F. C. Kuhr (såsom suppleant). — Revisionsberättelsen upplastes, enligt hvilken det visade sig att törsamlingens inkomster under förra året uppgått till 6,062 rdr 8 öre och utgifterna till 5,990 rdr 74 öre; decharge för förvaltningen meddelades kyrkorådet, och afkortningslängden rorande kronouppbörden för forra äret granskades och lemnades utan anmärkning. Eldsvådan i Majornas sjukhus. KRörande den i Majorna i söndags den 20 d:s timade eldsvådan hölls förliden gårdag undersökning för upplysnings vinnande om eldens uppkomst. Ordt. i fattigvårdsstyrelsen hr E. Erlksson meddelade att han en sjerdedels umme förut passerat sorbi stället för att bege sig till kyrkan, och först blifvit der varskodd af ringkarlen att eld utbrutit, då han vid framkomsten fann att densamma var i vedboden. Huru elden utkommit, kunde han ej veta. Sjukhuset samt bodarne voro forsäkrade i Allm. brandförsäkringsverket för byggnader å landet till ett värde af 3,000 rdr och en derintill i vinkel liggande byggnad i städernas Allm. Brandstodsbolag for 1,500 rdr. Bodarne nedbrunno totalt och sjeltva huset strök äfven till största delen med. Enkan Catharina Olsson, egarinna al vägg i vägg med bodarne liggande envåningshuset N:o 145, var vid tilltallet hemma, men då hon icke hade något fönster åt dev håll der elden utbröt, märkte hon den icke förr än hon derom underråttades at sköterskan å sjukhuset, Christina Pettersson. Hon visste säledes ingenting vidare. Hennes hus, som icke var assureradt, blet till största delen lågornas rof. Något lösbo lyckades hon rädda. Underläkaren å sjukhuset, B. Moller, som bor derstädes, höll vid uftanet på att koppa en sjuk person, när Chrisuna Pettersson kom inspringande och formälue att elden var lös. Möller gick då ut på gärden och såg att en tjock rök uppsteg iran en af väggarne i vedboden, der utom circa 1!(, samn ved äfven ett lix förvarades, hvilket man ej hann rädda. I vedboden hade Möller veterligen ingen anuan varit än drängen Robert Jansson, som tidigare på morgonen alhemtat två fång ved, aertill befalld af Möllers hustru. Hvarken porten tull gården eller dorren till vedboden brukade vara stängda om dagen. Sjuksköterskan Christina Pettersson berättade att hon skulle gå att se om de sjuka, då hon fick höra tullvaktmästaro Ryding som stod bakom boden ropa: berga menniskorna, elden är lös! Förut hade hon ej märkt rok eller annat tecken till eld. Hon skyndade då att underrätta Möller. Den ende hon visste ha varit i boden på morgonen var Robert Jansson, som kl. i8 hemtat ved derifrån. Visserligen hade en å sjukhuset intagen person, Lillja, varit på gården om morgonen äfvensom en broder till den i vedboden förvarade döde, hvilken önskat se liket. Huruvida någon at dessa personer varit inne i boden kände hon icke. På tillfrågan svarade hon att ingen aska blifvit der utlagd. Tullvaktmästaren Ryding var den som först upptäckte elden. Han hade gått ut på gården för att se om sina svin, och när har fick se elden sticka ut under takskägget vit midten af vedboden ropade han till sin hu stru, som ögonblickligen kom ut med en yxa för att utskaffa svinnen. Hos Ryding blefv: ett par mindre hus på gården skadade ocl fönster inslagna. Rydings hustru berättade detsammsom han. Då hvarken Robert Jansson eller Lillj denna gång voro tillstädes, uppsköts målet fö