general Banregards arme försvunnit. Man ville ej tro derpå. Halleck skickade ut sina sqvadroner ått alla håll, först med försigtigget, sedan med otålighet och slutligen. med ett slags yrsel. Det var ett faktum, ett ovedersägligt faktum; en hel arme, kanske 100,000 man, ett stort artilleri, parker, trossvagnar, kärror, ambulancer, kortligen, allt hade förskingrats, försvunnit. Under fjorton dagars tid upprepade telegrafen: Man vet ej, hvar Beauregards armå är. Den var på marsch till det stora mötet vid Richmond. Hvad hade högra flygeln gjort under tiden? Hvad hade sydarmeen vid Potomac gjort, och general Johnston som kommenderade den, och presidenten Davis som gaf dem råd? De hade vunnit tid, och tid var deras förnämsta bundsförvandt, derföre att hvarje vecka som gick, närmade dem till sommaren, värmen, sjukdomarne, Nordsoldaternas farligaste fiender. Att i massa och under Juli-och Augustisol slå en försvagad, decimerad och till antalet underlägsen fiende, sådava voro de vigtigaste punkterna 1 programmet. Under det venstra flygeln, efter att ha dofvat Halleck genom ett val måttadt slag, snabbt drog sig törstulet undan för alt passera hela stridstronten från ena ändan till den andra, drog äfven hogra flygeln sig undan, men långsamt, steg sor steg, endast inlåtande sig i strid för aw hejda MDlellans offensiva rörelser och alltid låtande lysa för hans ögon hoppet om en drabbning som den aldrig levererade — på så cått forsvann Johnston första gängen frän sin ställning vid Manassas till stor häpnad for nordgeneralerna, — gjorde derpå ånyo halt vid Yorktown, hopande betästamgar på betästningar och med en mine af att vilja segra eller falla. När de ansågo ögonblicket vara inne, drogo sydtrupperna åter 1 hemlighet tillbaka med en förvånande skicklighet, och intogo slutligen utanfor Richmond denna position, från hvilken den sista sju dagar långa drabbningen levererades. Under tiden fick man plötsligt veta att sydtrupper visat sig i Bergsdepartementet och tillfogat de ofverraskade nordtrupperna skada. Namnet på detta departement ar tillräckligt för att angifva landets konfiguration. Intetdera af de båda partierna hade ansett det tjenligt för stora strategiska operationer. Guerillaband och mer eller mindre starka truppafdelningar underhöllo der ensamma striden. Men vägarne förde tll Potomac och Washingtons portar. De framgångar sydtrupperna vunnit och deras uppgitna stora antal syntes Förenta Staternas regering så vigtiga, att man fruktade för hutvudstaden; man förde trupper tillbaka till Potomac och uppsköt att skicka MoOlellan förstärkningar. Mlellau begärde emellertid med hoga rop dessa förstärkningar, ty ban såg sina regementen smälta tillsammans i den ofta 37 grader starka hettan, och han märkte af fiendens allt starkare motstånd, att en våldsam storm skulle bryta lös öfver honom. Hans fienders antal ökades med hvarje dag. Den venstra flygeln kom så småvingom den högra till hjelp. Djerfva försök gjordes mot nordarmeen ; positioner blefvo plötsligt kringrända af trupper, som tycktes falla från himlen; man bemärkte i sydtruppernas leder regementen, hvilka man trodde befinna sig i andra ändan af Sydstaternas område. Det är på så sätt general MoCellan kunnat säga, att han stridt med en till antalet dubbel så stark arm6. Han har ej behöft misstaga sig mycket. Man känner annu icke siffrorna; det är icke heller möjligt att bestämdt förutse följderna af striden; men det är säkert att Nordarmeen blifvit krossad på stridsfältet under fiendernas mängd; att den fått ett allvarsamt slag, att den måst afstå flera mils terräng, eröfrad steg för steg i blod; att den förlorat kanoner, fångar, materiel, och att Richmond är raddadt, åtminstone för närvarande. Man kan emellertid vänta sig att snart nog få se i hela deras vidd soljderna af den stora strategiska rörelse som sydgeneralerna utfört. De enskilda skrifvelserna från Mexico äro fortfarande af ganska nedslående innehåll och nästan tröstlös anda. I ett dylikt bref skrifves: — — eneral Donai har, utan att oroas af fienden, stött till expeditonskåren i Orizaba; men tvenne sedan afsända vagntransporter, hvilka voro lastade med ammuniuon och lifsmedel, hade ej samma lycka. De blefvo båda angripna nästan utanför Vera Cruzis portar och på samma ställe af guerillatrupper, hvilka togo hvad som föll dem i smaken Li