den nationella associationen för social vetenskap och London, ty eljest skulle han ha uttryckt sig annorlunda. Den unge irländaren mr MCarthy, som jag redan haft det nöjet att presentera för läsaren, uttalade sig i de mest entusiastiska ordalag om qvinnans förmåga i allmänhet och de prof derpå som vid detta tillfälle gifvits isynnerhet. Han ansåg att det icke gåfves en enda syssla i verlden, hvilken qvinnan ej skulle kunna bestrida lika väl som mannen, för såvidt själsförmögenheter utgjorde de nödvändiga qualifikationerna. Han anmärkte huru den rörelse som nu gifvit sig luft genom de föredrag som blifvit afhörda på stället standigt tillväxt i trots af det motstånd den mötte. Den hade endast vunnit ökad styrka genom det åtlöjets eldsdop den varit underkastad, och den gick med säkra steg sin triumf till mötes. fven mrs Inglis komplimenterade talarinnorna, fästande uppmärksamheten på den afgjordt praktiska riktning föredragen egt samt huru de bragt på skam det gamla påståendet, att qvinnor endast kunna yttra sig i ämnen af politisk och social natur i allmänna ordalag, men ej ingå i detalj eller 1 botten med dem, genom de detaljerade bevisningar anförandena innehållit. Den ärevördige mr DOrsay uttalade sin beundran för hvad han fått höra, tilläggande att predikanter kunnat haft mycket att lära af det sramställningssätt, som utmärkt föredragen. Presidentens komplimenter till de damer som uppträdt med anföranden, eller deltagit i diskussionen, afslutade den i sitt slag så märkvärdiga sessionen. Den som af hvad här berattats sluter att damers uppträdande vid offentliga möten är en vanlig sak i England, misstager sig mycket. Sådant inträffar visserligen, men endast undantagsvis, och London har aldrig förr bevittnat ett så uppenbart trots af gammalt hätdvunnet skick som det, hvarom jag här ofvan sökt gifva läsaren ett begrepp. Det stannade dock icke härvid utan ätven under de följande dagarne uppträdde damer med långa skriftliga anföranden inom både välgörenhetskongressen och den nationella associationen, såsom t. ex. mrs Baily — ett fruntimmer som länge arbetat på de lägre klassernas höjande ur deras moraliska och materiella elände med en ifver och en framgång, hvarom det är svårt att göra sig ett begrepp, — och mrs Fison, utmarkt genom sina bemödande för nykter hetssaken och andra sanitära reformer. Malicösa anmärkniugar ha haglat från många håll ofver de modiga damerna, och Times påstår att talarinnorna endast med stor svårighet kunde inpraktisera sig i tribunen i anseende till krinolinens vidd; men jag kan såsom ögonvittne intyga grundlosheten af denna uppgift. Att krinolinerna vid många tillfällen äro i vägen kan icke bestridas, men jag påstår au detta icke är forhållandet i de rymliga tribunerna der de taga sig både väl och pittoreskt ut. Mina epistlar ha vuxit till en sådan längd att jag ej vill försöka nägon skildring af hvad som passerade under dubbelkongressens sista dagar. Vare det nog att anföra, det en conversazione gafs torsdagsaftonen i FishmongorHall för dess medlemmar, att en middag fortardes af dessa och andra silantropiska individer lördagen i Kristallpalatset — och att, efter hvad man har anledning att hoppas, många planer och ideer för förbättrande at de lägre klassernas ställning i andligt och matenellt hänseende vunno en större utbredning under sammankomsterna.