Article Image
— 00lIUIMMAITICAMLTA! 110 1111111400 ÅÅ 11 å Djurgården äro, efter öfningslägrots slut, ifligt besökta. RA 7 Fran Utlandet. i Fullständigande men allt fortfarande orediga uppgifter om drabbningarne i Amerika utanför Sydstaternas hufvudstad Richmond ingå alltjemt och bestyrka de redan förut be-: kantgjorda uppgilterna om Nordens nederlag. Under den rådande villervallan nödgas vi emellertid nu blott hå.la oss till de nakna uppgifterna och afskrifva dem. Enligt underrättelser från Newyork af d. 5 d:s, varade det blodiga slaget vid Richmond uti inalles sju dagar () och slutade med nordgeneralen M Clellans ne-. derlag. Nordtrupperna drogo sig sjutton eng. mil tillbaka till Jamesfloden, hvarest den förskansade sig. Na anslås manspillan till 10 a 30,000 man. Tvenne nordgeneraler äro tagna till fånga. Sydtrupperna hafva bemäktigat sig Molellans belägringträn samt lifsmedel tillräckliga för trenne månader. Underrättelsen om nederlaget gjorde stor sensation på börsen i Newyork, der sonds genast sjönko 3 å 5 pret. Handelsklassen i Newyork har emellertid lofvat att understödja regeringen, och nordstaternas guvernörer hafva gjort ett upprop till den stridsdugliga ungdomen, att taga tjenst i armåen. För att uppmuntra, har äfven MoOlellan i ett tal till trupperna förbundit sig, att de likväl skola hålla sitt intåg i Richmond, och att unionen skall blifva upprätthallen, huru länge det än skall kämpas härför. En korrespondent, som sjelf befunnit sig på ort och ställe, lemnar Times en mängd intressanta uppgifter om, huru det egentligen förhäller sig med tillståndet inom nordarmåen i Virginien. ÅJag måste medgifva, säger han, Åatt jag storligen beundrar dessa amerikanska frivilligas mod och resignation. De anse de besvärligheter, som de nödgas undergå, vara oskiljaktiga, från ett krig, och hafva ingen föreställning om, att större delen deraf är onödig och härledande sig från deras generalers okunnighet eller försumlighet. Dessa frivilliga uthärda hvad ingen europeisk arme skulle fördraga utan revolt. Hundratals slagtas tillfölje af nägon generals okunnighet eller druckenhet, och denne senare åter skyddas från ett nesligt afsked genom sina kamraters vitsord. Soldaterna betalas icke ordentligt, de få icke heller hvad de ba rätt att begära. Floden och jernvägarne gå ända upp till MClellans arm, men det oaktadt händer det, att hela divisioner under, hela dagarne ej få någon annan föda än nägra fa dåiiga biscuits och ännu sämre kaffe. Under flera dagar få de ej någon annan egentlig mat än då och då litet salt kött, som är segt som sulläder och mera närande för leverantörens börs än för den stackars soldaten, som under förtviflan kastar det i den sump, der hans generals fältherreförmåga ställt honom. Om det är nödvändigt, må soldaten gå i sumpen ända upp till halsen, jag skulle ej ha något att deremot invända; men här marschera de fram och tillbaka utan plan, kontramanderas hvar 24:de timme och passera strömmar och sumpar, endast för att bilda stridslinie och kluda sig fint, der hvarken stridslinie eller parad behöfves. MieClellan förlorar på detta sätt mera folk, än om han stormade sydtruppernas dåliga försvarsverk. Generalen vill ej riskera en strid, som skulle kunna bli en ny och mera förderflig upplaga af Bull Run, och icke allenast sätta unionens sak i fara utan äfven generalens prospekter. Det är naturligtvis vigtigt och derföre låter han de frivilliga dö i sumparne, och går den säkrare vägen genom att uthungra sydtrupperna. Detta lär vara MOlellans afsigt nu, och vi böra ej på flera veckor vänta oss något afgörande, om icke sydtrupperna sjelfva anfalla (och det har skett). Korrespondenten gör derefter de bittraste anmärkningar mot det sätt, hvarpå de sjuka behandlas, och säger att dussintals upptagas om dagen hvilka fallit af brist på vård. Från Italien berättas, att Garibaldi åter börjat röra på sig och gifvit anledning till oro. Han har nemligen på Sicilien, der han vistas, hållit ett tal, hvari han på ett förnärmande sätt angripit kejsar Napoleon. Ratazzi har med anledning häraf i deputerade kammaren i Turin förklarat att han mycket beklagade hvad som skett och att nödiga mått och steg skulle tagas till förhindrande af flera dylika tilldragelser. Tidningen Opinion Nationale egnar redan Preussens erkännande af konungariket Italien en ledande artikel, i hvilken följande punkter framhållas: Konungariket Italien är of

18 juli 1862, sida 3

Thumbnail