grepp om hvad jag såg den aftonen. Männens drägt var ganska enformig — den vi alla känna och som blifvit allrådande inom herrskapsklassen i alla länder med vesterländsk civilisation. Qvinnornas — jag hoppas ingen må taga anstöt af att jag talar om män och dvinnor i stället för om herrar och damer — qvinnornas var deremot så vexlande till materialier, färg, form och id — om jag får så säga — att detta ensamt kunde prestera reflektionsämnen för en hel afton. Se der t. ex. en liten dam i svart sidenkjol utan någon tillstymmelse till krinolin. En enkel hvit och skir muslinströja med ärmar liknande våra blekingsflickors, fulländar kostymen. Hon går der så lugn bland de yfviga krinolinuppburna drägterna, liksom om hon hade rätt i att kläda sig så likt en svensk bondflicka som möjligt och alla andra borde följa bennes exempel! Och när jag nu ser mig omkring — krinolinen är icke så allrådande som jag trodde, här och der går en och annan dame, så slankig som om hon velat begagna sig af tillfället för att aflägga en formlig protest mot ett förhatligt mode, eller som om hon vid sin toilett tagit mera andras komfort an det sätt hvarpå hon sjelf komme att presentera sig i betraktande. Der ser jag åter några damer i fantasikostymer så kuriösa, att min granne, ett svenskt fruntimmer, utropar hvad här är roligt! de äro klädda alldeles som bondbrudar i Westergötland. En engelsk lady förklarar dessa djerfva rebeller mot modet för damer från provinserna, emedan dylika ganska ofta negligera hufvudstadens diktater i den oförgripliga meningen att deras toilett är deras enskilda affär. Der kommer en fremling från ett aflägset land, en man hvars civilisationsbegrepp vidt skilja sig från våra. Anletsdragen äro äfven vidt skilda från alla europeiska typer och drägten förkunnar att han är en österländing, om än den lemnar oss, som ej tillräckligt studerat de talrika orientaliska nationernas och stammarnas kostymer, i okunnighet om det folk han tillhör. Han konvojerar ett fruntimmer litet till växten och äfvenledes utstyrdt på ett sätt olikt, det hvarpå man styr ut sig i Europa. ,Hvem är han? och hvarifrån ? fråga några sina grannar som ej äro klokare på saken än de. Blickar riktas naturligtvis äfven på följeslagerskan, men en blå silkeduk som hänger öfver hennes hufvud hindrar åtminstone mig att urskilja anletsdragen. , Det är en Parser från Uindostan, påstås det. Jag tviflar, men soiren i Westminster Palace var ej rätta stället för en dispyt i ämnet. De brokiga skarorna, som representera de så många olika nationer, trosbekännelser och samhällsklasser, hvimlade om hvarandra i jättesalen till kl. 12 då soiren tog slut, och man färdades hem för att reflektera öfver eller drömma om den förflutna aftonons företoelser.