skarpskyttarne i uniform skola utgöra en del af den demonotrerande dekorationen. Rörande sjelfva programmet för festen är jag i tillfälle att meddela er följande: Festen börjas med utförandet af Viken tidens flyktiga minnen af Andra gardets musikkår. Derefter blir tal af riksarkivarien Nordström om bjeltarne vid Pultava och slagets betydelse i politiskt hänseende. Härpå följer Narva-marschen, utförd af nämnde musikkår. Vidare kommer tal att hållas af litteratören P. R. Tersmeden om Sverige och Sveriges tramtid, hvarpå åter följer musik, jag vet dock ej hvilken. Magister Sohlman kommer derefter att uppträda med ett tal om Carl den 12:te såsom konung och i talet kommer att framtallas förslaget om uppresandet, medelst nationalsubskription, af ett monument öfver den tappre konungen. Och detta är just sestens egentliga ändamål och kärna. Härpå uppstämmes af musikkåren Kung Carl den unga hjelte, hvari hela församlingen instämmer. Slutligen uppträder hr Blanche med ett val för de förtryckta nationaliteterna. Emellan talen utdelas verser, skrifna af revisionssekreteraren Strandberg, doktor Såtherbery och skalden Strandberg (Talis Qvalis). Dekorationerna komma att bestå, utom af blommor och grönt, af de skandinaviska nationernas fanor samt Polens hvita örn och Finlands lejon. Detta i korthet såsom jag fått det af en af arrangorerne. Det berättas också att en deputation af polackar lärer komma att infinna sig vid festen. hanske de möjligen ej hinna fram till dagen, men jag har hört bestämdt sägas att en sådan deputation lär vara på väg hit. — Under torberedelser till festen har hr Daschkoff, ryska ministern, ansett det mindre trefligti den svenska hufvudstaden och hastigt och lustigt lemnat den — dock ej så der högtidligt som skulle de diplomatiska förbindelserna blifvit afbrutna, nej, han har företagit sin vanliga twip till utlandet, kanske dock något forr än ämnadt var. Hr Daschkoff lär ha med största förvåning mottagit underrättelsen om firandet af vår Fultava-fest och en känd, betydande olficer här lärer han försäkrat, att kysslands tänkesätt med atseende på Sverige vore högst vänliga och att man ej här borde det allra minsta tästa sig vid att ryska folket firade Pultava-festen, hvilket föranlät den nämnde officern att å sin sida forsäkra, att Sveriges kanslor vis a-vis Ryssland vore alldeles desamma och att ryssarne ej heller borde det allra minsta fästa sig vid om svenska folket firade denna fest. Lilla Mollerius, generalkonsuln, är i farten om dagarne på gatorna för att få reda på åtskilliga intressanta detalJer, häri flitigt understödd af en annan generalkonsul, som nyligen aflagt ett så rörande prof på den tillgitvenhet han hyste för sin monark, som Gunås ej längre erkännes för en sådan. De stora fältmanövrerna som skulle räcka afven i morgon togo plotsligen igår afton slut, på H. M:t konungens befallning, och man öfverraskades af att se den ena truppafdelningen efter den andra taga genom staden med tlygande fanor och klingande spel ut till lägret å Ladugårdsgärdet. H. M:t lärer länge tvekat om han skulle göra slut på manövern eller ej, allt för det oupphörliga regnandets skull, och på middagen igår, då hastigt alla moln skingrades och solen bröt fram, stadgades H. M:ts beslut att låta manövern fortgå, men då vid 4-tiden den femte strida skuren under dagens lopp genomblötte trupperna gafs order att de skulle få vända om hem. Och detta var i allo ett klokt beslut, hvilket konungen lärer fattat utan rådgifvare. De låtsade striderna hafva pågått med mycjen itver, ja, så ifrigt, berättas det, att H. M:t skelf en gång hastigt befann sig omringad af