Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Öfver. från engelskan.) — O! tala icke så! lofva mig att glömma det förflutna, fortsatte hon under det att brännheta tårar runno nedför hennes ihåliga kinder. Tänk endast på de lyckliga dagar dä ni lärde känna mig just här, hos min fader, såsom Isabel Vane. Må, då du tänker på mig, alltid endast den unga oskyldiga flickans bild sväfva för dina ögon. O, minns du ännu, Archibald, denna himmelska tid? Minns du med hvilken innerlig ömhet du tröstade mig då min fader var död? Och denna banknot, som ditt ädla bjerta en dag lät falla i den stackars faderslösas knä, minns du det? Och ditt besök på Castle Marling? Och den första kyssen du tryckte på mina läppar? Och sedan huru vi, Archibald, sedan vi blifvit gifta, så väl förstodo att njuta af vår lycka, att göra tusen små älskliga dumheter? Och vår lilla Isabels födelse, min sjukdom, mitt tillfrisknande, din glädje, din tacksamhet mot Gud då du såg mig fullt återställd, kommer du ihåg allt detta? Ack ja, han kom ihåg det, den förträfflige mannen! men hans hjerta skulle ha krossats om han nödgats svara på alla ( Forts. fr. N:o 29—148, 150 —153.