ska arbetarebostäderna, tre i närheten af Carl Johans kyrka och en vid Slottskogsgatan, hafva i medeltal haft c:a 40 lärjungar hvardera. I följd af åtskilliga lokalers otillräcklighet har det härigenom blifvit nödigt att fördela bar nen i två afdelningar, som hvardera fått tre timmars undervisning hvarje dag, den ena före och den andra efter middagen. I de öfriga har undervisningen fartgått från kl. 9 till 2 med 1, timmas uppehåll kl. 12 för middagsspisningen. För uppnående af den kunskap, som fordras för inträde i fasta skolan, godkänd innanläsning, Luthers lilla kateches, jemte någon färdighet i skrifning, anses enligt regeln 2 år böra åtgå i dessa skolor, såsom förhållandet ock lärer vara vid härvarande småskolor. Också hade i allmänhet öfver hälften af barnen nöjaktig färdighet i innanläsning. Sådana resultater äro för dylika skolor ganska tillfredsställande; men det kan lätt visas att ifrågavarande tid bör inskränkas till det halfva, om utsigt skall finnas att enligt lagens uttryckliga föreskrift låta alla barn uppnå minimum. Ett sådant resultat kan med säkerhet vinnas genom vexelundervisningen. Det har också för Majornas jemförelsevis obemedlade samhälle varit en ren fördel att barnens stora antal i fasta skolan och oförmågan att utan trängande nöd anskaffa ännu en sådan, gjort det till en nödvändighet att aldrig helt och hållet uppgifva och på senare tider alltmera ånyo återtaga den så oförtjent vanryktade vexelundervisningsmetoden. För närvarande måste fasta skolan i Majorna anses för en bland de bästa i vår ort. Önskligt vore också att tillgångarne kunde medgifva inrättande af ännu en fast skola inom församlingen, på andra sidan kyrkan. Såsom forhållandet nu är, lider den fasta skolan af för stort lärjungeantal, och man nödgas låta de qvickare barnen gå längre tid i småskolan än de med fördel kunna göra, samt sakna å andra sidan tillfälle att genom de trögares intagande i vexelundervisningsskolan påskynda eller måhända rentaf möjliggöra deras fram steg. II. M:t Drottningen medföljer konungen till Beckaskog, der hon qvarstannar, under det konungen begifver sig på besök till konang Frederik på Fredensborg. Konungen återvänder derefter till Beckaskog, och qvarstannar der till d. 6 Aug., då båda deras majestäter afresa till Norge. Den 10 Aug. skola de i någon hamn, troligen Malmö, embarkera å norska ångfartyget Lindesnees. När lägret på Gardemoen är slut, resa deras majestäter åter till Sverige, troligen öfver Göteborg och på den då öppnade jernbanan till Arboga. I första dagarne af Oktober återvänder konungen till Kristiania, för att öppna Storthinget. II. M:t Konungens förestående besök i Danmark gifver de ledande tidningarne i Köpenhamn anledning till åtskilliga kommentarier. I sin franska veckorevy yttrar ÅDagbladet bland annat följande, hvilket synes oss utmärka, att äfven inom danska regeringen gifvit sig tillkänna en på senare tider ej vanlig skandinavisk fläkt, om den än fortfarande uttalar sig med något diplomatiskt dunkel: Den sjuttonde juli väntas konung Carl XV hit till vårt land, hvarest han tänker tillbringa tvenne dagar. Det är ännu icke bestämdt, hvar mötet skall komma att ega rum, men det blir sannolikt på H. M:ts sommarresidens i Fredensborg; man hoppas dock, att de båda konungarne äfven skola besöka hufvudstaden. Man kan lätt inse, huru rikt tillfälle detta förestående möte bör lemna till politiska spekulationer i flere riktningar. Antaget tillochmed, att den ömsesidiga vänskapen är den förnämsta dragningskraften, som förmår konungarne att stämma möte, skall det likväl vara dem omöjligt, att undvika behandlandet af de politiska frågorna. I händelse, såsom man påstår, Sveriges-Norges utrikesminister grefve Manderström åtföljer sin monark på denna resa, skall man säkerligen deri se ett bevis på sanningen af det rykte, som menar att politiken har temligen stor del n konungamötet. Situationen för ögonblicket är verkligen af natur, att låta Danmark sätta högt värde på den politiska solidariteten med våra skandinaviska grannar. Låt oss säga det rent ut, Danmark måste stärka sig med ett förbund med dem. Den holsteinska frågan skall ej kunna längre förblifva i det tillstånd a! ovisshet, som förorsakats genom Tysklands