nA2Ai 24 — fanterigevär med dajonett af 1860 års modell. Från Utlandet. Dateradt Petersburg den 23 juni, skrifver en korrespondent derifrän följande: Den starka jäsning, som framkallats genom de ofantliga eldsvådorna på sista tiden, har nu lemnat plats för mera lugn öfverläggning, och de krattigaste mått och steg tagas, för att understödja dem som förlorat hvad de egt. En komite är nedsatt, som skall undersöka orsakerna till eldsvådorna och skaffa understöd åt dem, som lidit mest. Inom magistraten äro såsom ett slags lägre instans komitåer upprättade, hvilka skola pröfva och godkänna uppgifterna öfver de lidna förlusterna. Den enskilda välgörenheten är dessutom i ordets egentliga mening slösaktig med sina skänker till den första nödens afhjelpande. Kejsaren har lemnat 25,000 rubler och kejsarinnan med kejsarhusets barn 29,000 rubler. Kejsarinnans kansli emottager dessutom enskilda bidrag, och derstädes hafva redan ingått 7,820 rubler. En rik privat man, egare af några och sjutio hus i Petersburg, hr Waronin, har insändt 50,000 rubel; börsköpmånnen hafva hos riksbanken anhållit om en kredit af 300, o00 rubler för ögonblickligt understödjande af de mest hjelpbehöfvande; de andra köpmännen ha hos magistraten nedlagt 50,000 rubel för samma ändamål och öppnat äfven en särskild subskription ; ja, tillochmed de engelska och franska gesandterna ha till sina resp. suve räners undersåter sändt subskriptionslistor, -med ett ord, allt möjligt göres för åstadkommandet af en ögonblicklig hjelp. Men detta torde svårligen vara nog, om ej andra förhållanden i det stora hela inträda. Vår handel sjunker alltmera, de stora handelsplatserna göra mycket ringa affärer och alla äro bekymrade ötver huru det skall gå med jordarbetet. Och man hör ännu alltjemt ingenting om ett energiskt steg för upphäfvandet af böndernas pligttorhållande till godsherrn eller om stora jernvägsföretag. Ja, vägar — det är vår enda räddning! På grund af detta allmänt kända behot har under senare dagarne en sirensång sjungits för regeringen, hvilken dock haft nog kraft att slå döförat till derför. Ni vet, att med d. 1 januari 1863 bränvinsmonopolisternas, här kallade bränvinsförpaktare, sista fyraäriga kontrakt går till ända. Men det blir för dessa herrar mycket surt, atv skilja sig ifrån denna för dem fördelaktiga inrättning, hvilken inbragte dem, sedan de lemnat staten ötver 100 millioner i arrende, eller 1, af hela statsinkomsten, årligen en rund summa af 400 millioner rubel i ren vinst, d. v. s. 100 mill. mera än hvad hela statsinkomsten uppgick till. Det är derföre väl ej heller underligt, att några utaf dem, som en gång invandrat med renseln på ryggen i Petersburg, hopat millioner på millioner. Man skiljer sig ogerna från en så angenäm vana; dessa män hafva derfore utgrundat en slug plan, för att slå det hela åter under sig, och gjort staten följande förslag: Ett bolag bildas med grundkapital af 60 millioner rubel i 400 aktier å 150,000 rubel, till hvilket förvaltningen af bränvinsskatten öfverlemnas. Detta skall ej vara något monopol, hela förvaltningen skall snarare inrättas efter grundsatserna i reglementet al d. 4 juli 1861 för bränvinsskattens upphäfvande, sådant detta skulle utföras d. 1 Januari 1863. Men eftersom bolaget endast kan få sina kostnader betäckta, om betydliga kapitaler för allmänt nyttiga arbeten strömma ull folket, öfvertager det byggandet af 2,800 werst jernväg i 5 särskilda sträckor: en linie från Moskwa öfver Kaluga och Orel till Kursk; från Kursk en linie öfver Kiew till Odessa, on annan öfver Charkow till Gruschewkaks anthracitgrufvor, eller äfven till Rostow vid Don med en bibana till Taganrog; en bana från Rybinsk till stationen Bologoje på Nicolaibanan och en sådan från Perm till Tjumen öfver Uralbergen. Hvarje sträcka skall, så snart den blifvit slutad, öfverlemnas åt staten, som lemnar kostnadsbeloppet (dock icke mer än 28,000 rubel pr werst) i 5 procents papperssedlar och förbinder sig, att under hela 50 åren betala 5 pret för dessa sedlar, hvarigenom dessa fullkomligt amorteras under tiden och förstoras. Staten skall dervid icke öfvertaga något vidare besvär eller förbindelse; dess system blir konseqvent iakttaget och bolaget betalar årligen de revenyer, som den nuvarande bränvinsförpaktningen inbragt under de sista fyra åren, d. v. 8. öfver 100 mill. rubel. Det hela har det vänliga ändamålet, att beskydda staten för möjliga förluster, hvilka måste inträffa, om A I 4