Inom franska lagstiftande kårens möte d. 26:te angrep Jules Favre expeditionen till Mexico. Ministern Billault svarade bl. a., att general Lorencezs instruktioner innehålla, det mexicanarne skola regera sig sjelfva; Rankrike fordrar blott säkerhet i det m-esidiga förhållandet och önskar en fast regering i Mexico. Deremot tillbakavisade han eftertryckligt tanken på att fransmännen skulle draga bort; Frankrike skall, sade han, ha full ersättning för sina omkostnader, samt militärisk och diplomatisk upprättelse. — Denna förklaring bekrättar den åsigten, att franska regeringen i Mexico endast vill söka skaffa sin miltära åra upprättelse och för öfrigt söka draga sig ur spelet. En kejserlig rysk ukas upphäfver saltmonopolet Statens saltverk skola säljas eller bortforpaktas. Salttullen är tillsvidare sastställd till 3v kopek pr Pad. Lagarne om saltinförseln skola förändras. Preussens deputerade kammare har antagit fördragen med Japan och Chili samt lagen om stämpelmärken. Englands krigsminister sir G. C. Lewis bergärde i Underhusets session d. 23 d:s, hvilken bevistades af prins Napoleon, att 1,200,000 pund sterling skulle beviljas till de fästningsverk, som skydda krigsvarfven och arsenalerna i Dover och Portsmouth, samt till uppförande af en central-arsenal. Denna summa, hvilken skulle uttgöra ett tillägg till det redan anslagna beloppet, föreslogs utbekommas genom annuiteter för 30 år. Osborne opponerade sig deremot och motionerade följande resolution: ÅI betraktande af den framskridande förändringen i anfallsoch och försvarskonsten är det icke lämpligt att fortsätta byggandet af det föreslagna fästet vid Spithead, ännu mindre böra fästningsverken vid Portsmouth, Plymouth och Dover förökas, och sjömakten må betraktas såsom det vapen, hvarpå landet väsendtligen skall stödja sig. Efter en i sju timmar ihållande debatt, måste dock Osborne återtaga sitt ändringsförslag. Montanelli, som under åren 1848 och 1849 spelade en så betydande roll i Italien, har, älskad och ärad, aflidit i sin födelseort Fucechio i Toscana. Från Kassel berättas, att stor jäsning råder der i landet, emedan kurfurstens koncessioner ej synas vara allvarligt menade; men hela rörelsen är af en högst oskyldig, tysk karakter. En korrespondent, som, säger danska Dagbladet, på hvarje ansigte kan läsa känslan af att vi (kurhessarne) hafva kommit till ett ödesdigert ögonblick, slutar sin skrifvelse med orden: Lugnet har hittills icke blifvit stördt i något afseende, och det skall ej heller bli stördt. Kurfursten har alltså ingenting att frukta, och Preussen saknar den anledning till inblandning, som en beslutsam handling af hessiska folket kunde gifva det. Den djerfhet, hvarmed kurfursten sätter sig öfver allt, slår så mycket starkare i ögonen vid sidan af den spakhet, som hans undersåter visa; han lägger på allt sätt i dagen, att en förändring inträdt endast i formen, han inbjuder de afskedade ministrarne till sina hosfester och rådgör med dem, hksom om de ännu sute fast vid rodret, och de kommenderande generalerna i Kassel, som höra till de mest opopulära i hela landet, vidtaga på hans betallning åtgärder, som om hufvudstaden vore i belägringstillstånd. — Emellertid ha samtlige medlemmarne af kommunalrådets utskott uti en d. 25 till kurfursten insänd adress uttalat sitt misstroende till den nya ministeren. Det kan dock möjligen blive noget al; ty den barske kurfursten reser, och när katten är borta, dansa råttorna på bordet. Från Warschau skrifves, att general Luders i Sachsiska trädgården blifvit lätt sårad genom ett pistolskott. Gerningsmannen är ännu obekant. A— P