ji jordegendom tillhandahållas de i banken delegande hypoteksföreningar. Nu bör bemärkas att formligt bolagsstämmobeslut bemyndigade styrelsen att upptaga detta första lån, och att för detsammas upptagande infördes annons jemväl i tidningarne i London, Amsterdam, Berlin, Frankfurt och Hamburg, under det att genom anslag å börserna derstädes publiken härom underrättades. Detta var allt i sin beböriga ordning och ingen kunde anmärka det minsta e ot styrelsens sätt att gå tillväga, äfven om man icke gillade den nya metoden att nedsätta den årliga amorteringen till 1012 procent, hvilket ej väl öfverensstämmer med den åsigten att man bör allvarligen sträfva att så fort som möjligt blifva qvitt landets irå ade skuldsättning. Länet N:o 2 deremot, likaledes å 32 millioner rdr, hvilket enligt styrelsens meddelande blifvit afslutadt någon dag i Maj innevarande år, afgjordes detinitift redan i sistl. Mars månad af styrelsens vid tillfället tillstädesvarande tre ledamöter, hvilka i uppenbar strid emot 3 18 i kongl. förorduingen af den 26 Aug. 1861 tillvällat sig beslutande rätten, utan att hvarken afvakta bolagsstämmas ytterligare bemyndigande att upptaga nytt lån eller ens höra den delegation ifrån de serskilda hypotekstöreningarne, sow ovilkorligen bordt inkallas ull både rädplägning och beslut. Ofvan åberopade nådiga förordning bjuder nemligen att: I vigtiga fall eger Styrelsen dessutom till radplägning och deltagande i beslutet kalla ett ombud för hvarje delegande förening. Anse nu hrr Almqvist, Tersmeden och Ekstrand det icke vara en viglig fraga da man afslutar ett amorteringslån som gäller tvenue generationer? Det betyder ingenting att herr Indebetou sedermera till protokollet lemnat sitt samtycke, lika litet som att herr Lallerstedt afgifvit sin reservation, ty det qvarstår i alla fall att styrelsen, så fåtalig den kunnat vara för att ega rätt besluta om en vaktmästare-lon, här afslutat ett nytt amorteringslåv, utan att hvarken ega bemyndigande af bolagsstämma eller att nu såsom förra gången offentliggöra sin afsigt att upptaga lån, hvarigenom tatlan kunnat uppkomma och sannolikt billigare vilkor för den allmänna Hypoteksbauken vunnits, eller åvminstone styrelsens anseende fredats för misstanken om partiskhet. Ännu betänkligare måste detta förefalla hvarje delegare i Hypotekstöreningen om man besinnar att endast en f deras representanter, hr Ekstrand, var värvarande då det vigtiga beslutet fattades, ty hr Tersmeden är kronans ombud och hr Ahnqvist riksgäldskontorets ombud, hvadan man ock föreställt sig att de båda sistnämnda hrr skolat anse sig som kontrollanter öfver att styrelsen iakttoge Kongl. Maj:ts nadiga torordningar, istället tör att öfverskrida dessas tydliga föreskrifter. Nu har styrelsen i sitt förlag till Arbetsordning sökt freda föreningarne mot våldsamt ingripande at blifvande kontrollanter, derigenom att den föreslagit: ÅAtt då beslut fattas af tre styrelseledamöter, minst två af dem skola vara ibland de at töreningarne valde; men, såsom revisorerne antört, medgiiver ej den bristfälliga lagen att bolagsstämma sattar ett dylikt beslut, och då det visat sig att en styrelse finnes som icke anser upptagandet af ett amorteringslan om 32 millioner riksdaler såsom en oiHlig fraga hvarom bör rådgöras med föreningarnes delegerade, och som den ena gången kungör på ofligt sat. att lån skall upptagas, men den andra gången, utan någon kungörelse, i all tysthet afslutar en dylik alfär, så hoppas man att Rikets snart sammanträdande ständer komma att revidera sitt hastverk, så att den allmänna hypoteksbanken blifver hvad den bör och kan blifva: en angedd och gagnande institution. Men om det nu uppgifua förfaringssättet väckt en billig harm inom landet, så har det, hvad insändaren bestämdt vet, icke åstadkommit mindre uppseende i Hamburg. Första underhandlingarne om lånet egde rum genom herr Carl IIeineman a firman II. J. Merck C:is vägnar. Den 21 sistl. februari återköpte bypoteksbanken 500,000 preussiska thaler af sina egna obligationer till en kurs at 96 procent och den 22 februari, d. v. s. påföljande dagen. börjades den otficiella underhandlingen om försäljning af nya obligationer å 12 millioner tbaler till kurs af 93 !(3 procent. När sedermera lånet afslutades lärer väl något högre kurs erhållits, men deremot öfvertogs blott en ringa del af beloppet fix!, ehuru revisorerna anmärkte redan emot första lånet att blott en tredjedel öfvertagits fixt. Då emedlertid det nya lånet var med de bestämmande afslutadt och det sålunda lyckats hrr Merck, Bethman och Erlanger (hvilka båda sistnämnda under tiden fått ingå uti affären) alt spela prerenire för Nordtyska banken och Salomon Ileine, så begärdes sannolikt en mellangift af dessa, ifall de önskade få vara med om lånet; men då otvifvelaktigt Nordtyska banken och Salomon Heine äro allt för mäktiga at lata leka med sig, svarade de med att nedtrycka kursen å hypoteksbankens obligationer ifrån 98 5 proc. till 96 2(3 proc., genom hvilken åtgärd de, troligen utan mellangift, beredde sig tillträde till det fördelaktiga kontraktet. Men då papper engång varit tryckta i kursen eller fallande!, så är det icke så lätt att åter få dem fasta eller stigande, hvilket torde torklara att noteringen nu, när detta nedskrifves, blont är 95 8 och att ifrågavarande o ligationer antagligen kunna köpas ännu billigare än noteringen. Hvad är orsaken till detta prist, n 98 4 till 9578? Har svenska staten onödigtvis inblandat sig uti vidt utseende frågor eller hotas landet af missväxt eller annan hemsökelse? Nej! Förklaringsgrunden måste endast och allenast sökas i styr lsens för hypoteksbanken behandling al den senaste upplåningen. Ofvanstående insända uppsats innehålle: så grava anmärkningar mot allmänna Hypotheksbankens nuvarande styrelse alt man på det högsta måste önska att de kunde af vederbörande till alla delar vederläggas. Emeller tid har Aftonbladet den 17 d:s i en kor uppsats i ämnet, hvarmed den beledsagat ett