haft, då det återinsatte konung Ferdinand VII på spanska tronen och återställde den regering som spanska folket öfverändakastat. Som franska regeringen just nyligen af lagstiftande kåren begärt 15,000,000 fres, såsom det uppgifves för att i Mexico ntföra en god gerning af temligen analog natur, men franska folkets deputerade hyst grundad tvekan, om de borde bevilja denna begåran, har nämnde inbetalning kommit kejsar Napoleon mycke väl till pass. En äfventyrlig resa. Helt nyligen fö retog en mr Henry Sharp, vinhandlare i staden Trongate i England, åtföljd af sin svärfader, en resa i båt från den skotska staden Rothesay vid hafvet till öarne Kyles, hvilka ligga utanför den större ön Bute. Dagen var vacker och intet hände under deras utresa som störde nöjet. Längre fram på dagen mulnade dock himlen till, och vinden blef allt starkare tills den slutligen öfvergick till ordentlig storm. Detta gjorde att de båda resande beslöt sig för att så fort som möjligt bege sig hem. De gingo till sjos och funno till sin förtret, att i stället för det de haft lagom vind och vackert väder på ntresan, var det troligt att deras hemfärd skulle bli både mödosam och farlig. De voro dock ej rädda af sig utan fortsatte återresan under hopp om att kunna besegra de stormiga elementerna. Likväl hade de ej hunnit långt förrän en af deras åror gick af. De hade då blott en qvar för att strida emot storm och vågor och ansågo sig redan såsom förlorade offer för det upproriska hafvets vrede. Under tiden dref den lilla båten omkring med de båda olycklige som snart voro fullkomhgt uttrottade och utmattade af ängslan. Natten nalkades och deras utsigter blefvo derigenom så mycket dystrare. Båten hade emellertid dritvit nära en af de små öarne nära Colintraive, och de beslöto att lägga intill vid ön, draga upp båten och ligga der öfver natten. Så snart båten lade till, sprang mr Sharp ur densamma, förgätande i sin brådska att taga med sig tånglinan. Följden häraf blef att båten åter sattes i drift vid den stöt den fick då mr Sharp hoppade i land. Bådas ställning var nu mycket kritisk. Den ene dret omkring på ett stormigt haf med ringa eller ingen kunskap om huru en båt bör skötas, och skulle äfven om han hade haft åror varit snart sagdt hjelplös; den andre var kastad på en liten klippo, utan eld eller föda och med utsigt att tidvattnet snart skulle höja sig samt betäcka den lilla fläck han stod på. Då den lilla båten så småningom dref ut i sjön, gaf sig mr Sharp förlorad, ty allt hopp var forbi om att båten skulle nå land, och följaktligen kunde ej hans vänner bli underrättade om hans kritiska ställning. Den lilla båten med dess bemanning tortfor att kastas hit och dit af vågorna, utan att den öfvergilne mannen visste hvart det bar af. Natten hade inbrutit och stormen var stark; sjön brot öfver båten, och hvarje ögonblick kunde man väuta att den skulle uppslukas. Tidigt på morgonen stötte dock båten genom en forsynens skickelse i land, då den stackars nödställde genast hoppade ur och fastgjorde fånglinan. Han kände föga till trakten, men fick duck slutligen reda på hvar han var. Han begaf sig genast till fots till Rothesay, dit han mycket utmattad anlände. Under nattens mörker och omgifven af ett stormande haf satt emellertid mr Sharp qvar på sin lilla klippa. Morgonrodnaden inbröt slutligen och han hoppades att få se något skepp som kunde rädda honom. Men förgärves; ingen seglare syntes, och hunger och köld plålgade honom mycket. Full dager aflöste morlgonskymniugen, men ännu ingen hjelp. Stor, men och hafvet rasade ännu starkare, så att ingen lustjakt kunde väntas komma ut på ssjon denna dag. Slutligen syntes på afstånd sen svart punkt. Den tycktes småningom nalskas det ställe der mr Sharp stod. Hoppet I vaknade åter inom honom; men det var tysvärr kortlifvadt. Den svarta punkten sörstorade sig småningom tills den nödställde såg att det var en ångare. Dock, denna ångare sgick på något afstånd förbi, utan att mr Sharp j blef observerad. Förtviflan och dödsångest fattade nu den olycklige mannen. Han ro: pade så högt han kunde, viftade med sin näs. duk och sprang nästan ursinnig omkring Likväl bibehöll ångaren sin kurs; i hvarje I ögonblick blef afståndet till densamma större och följaktligen mannens utsigt till räddning mindre. Ändtligen märkte dock någon p: ångbåten den moderne Robinson Crusoe; ång