— Ja, svarade hon under ögonblickets ingifvelse, jag lärde känna henne i utlandet. — Hvarför har ni icke förr underrättat mig derom? Hvad sade bon? — Hon sade ... hon sade att hon hoppades återse dig i himlen, der allt är glömdt och förlåtet och der alla våra tårar skola aftorkas. — Hvem var hon lik? — Hon liknade dig, men ännu mera Lucic. — Mrs Vine, suckade barnet som kände sig falla i vanmakt, stöd mig? Isabel lutade sig ned mot honom upplyfte hans älskliga hufvud hvarifrån en ymnig svett rann, och betagen af fruktan drog hon hårdt på en klocksträng för att tillkalla hjelp. Wilson kom skyndsamt till sjukrummet. Joyce var icke hemma. Hon hade gått ut med mrs Carlyle utan att ana Williams kritiska tillstånd. Detta tilldrog sig dagen efter det domen hade fallit öfver Lenison, och Barbara hade gått att se om sin far, som var mycket sjuk. — Har han fallit i vanmakt nu igen? frågade Wilson och nalkades sägen. — Ja, svarade Isabel, jag tror att han har förlorat sansen. Hjelp mig att lyfta upp honom, Men William var endast mycket matt. Han hörde allt som sades och då han märkte att de båda qvinnorna stodo vid hans hufvudgärd, utsträckte han sina händer mot dem och fattade tag i deras armar.