flicielt tillkännagifvet. I italienska deputerado kammaren har Massari förfrågat sig, om det ryktet är grunladt, att regeringen skall vilja deltaga i den mexicanska expeditionen. Ratazii svarade, att letta aldrig varit regeringens afsigt, och att hon hittills ej heller blifvit dertill uppmanad; men om detta skulle bli händelsen, skulle regeringen handla så, som landets intressen bjöde. Om den i England nyligen aflidne lord Canning, f. d. vice konung at Indien, meddela de engelska tidningarne vidlyftiga biografier, ur hvilka vi sammanfatta foljande: Charles John Canning föddes 1812 i Gloucester Lodge, Brompton — ett hus som nu är förenadt med Kensigton museet — och var den tredje at den berömde George Cannings soner. Sin undervisning fick han i Christ Church kollegiet i Oxford, hvarifrån en hel rad af utmärkta män utgått; deribland sir Robert Peel, Gladstone, sir George Lewis, Cannings föregångare och efterföljare i Ostindien, lord Dalhousie och lord Elgin. År 1836 uppträdde lord Canning, då mr Canning (ty pärstiteln, som hans far förvärfvat, hade tillsvidare öfvergått på hans mor), för första gången i det politiska litvet, i det han tog säte i Underhuset såsom medlem för Warwickshire. Följande året dog hans mor, och han kom nu in i Öfverhuset. Då sir Robert Peel kom tilll: rodret år 1841, blef han utnämnd till understatssekreterare i utrikesdepartementet. Han behöll denna post till år 1846 oaktadt det olämpliga deri att både ministern och understatssekreteraren för utrikes angelägenheterna hade säte i Öfverhuset. Lord Aderdeen kunde naturligtvis icke uteslutas ur utrikesmini2 steriet, och det är å aadra sidan latt begripligt, att lord Canning måste längta efter att vinna utmärkelse på samma politiska bana som gjort hans far berömd, och att sir Robert Peel af vördnad för en svunnen tid gerna ville hjelpa George Cannings son fram till målet. I sir Robert Peels rekonstruerade minister var lord Canning under ett par månader chef för Forstdepartementet; men i juli 1846 afgick han med sitt parti, och då han ej ville mottaga någon af de höga poster, som lord Derby erbjöd honom, återvände han först 1853 med koalitionsministeren till makten. I lord Aberdeens minister var lord Canning generalpostmästare och han utmärkte sig der genom sin administrativa duglighet. I slutet af år 1855, under Palmerston, blef ban utsedd till Indiens vicekonung, hvilken befattning han tillträdde i februari 1856. Året derefter utbröt det stora upproret i Indien, under hvilken fruktansvärda kris Canning visade stort mod samt sällsynta administrativa och moraliska egenskaper. Lord Canning, som till lön för sina gjorda tjenster i Indien erhöll titel af earl, efterlemnar inga direkta arfvingar, och George Cannings linie representeras nu endast af den aflidne generalguvernörens syster, lady Clanricarde, och hennes barn. Vice konungen af Egypten, som för närvarande befinner sig i England, kan alls icke med dettas klimat, utan är nu sjuk och olustig. Lindsay har i Underhuset anmält sig skola inlemna en motion om de amerikanska sydstaternas erkännande. Från New-Tork af d. 10 juni: I Memphis ha stora massor bomull förstörts. — Danska regeringen skall hafva föreslagit regeringen i Washington, att mottaga alla negrer, regeringen vill lemna, och föra dem till S:t Croix, der de efter tre års lärotid skola bli fria. Seward skall hafva sagt sig ej vara bemyndigad, att antaga detta förslag, men att han likväl ville förelägga kongressen det. Alltsammans låter som en hoax. — Sydtrupperna sägas vara på marsch från Knoxville till Nashville och att de kunna lita på understöd af innevånarne i Kentucky. — Molellan har erhållit förstärkningar. — Ett kongressen i Washington förelagdt lagutkast föreslår utfärdandet af 150 millioner dollars i ouppsägbara skattkammarobligationer. Senare Post Det egentliga sammanhanget med berättelsen från Amerika om att Danmark erbjudit sig att på S:t Croix emottaga en del negrer är detta: Sedan kriget i Amerika bröt ut, har en del slafvar flyktat från sina husbönder och funnit en tillflyktsort i de nordliga staterna, der man befinner sig i ej ringa förlägenhet for deras skull, emedan man ogerna vill behålla dem och å andra sidan under inga vilkor vill utsätta dem för följderna af att bli utlemnade till plantageegarne. Lincoln hade en gång för plan att upprätta en koloni af de negrer, hvilka genom flykten kommit i besittving af sin frihet, och tillställde kongressen ett bådskap härom, men något allvarligt steg för verkliggörandet af I om fana han sanvnnalilt ala 2—2 AaAlldan