gatorna voro prydda af blommor, guirlander, flaggor och sestligklädda damer, och hurrarop utbyttes mellan stadens invånare och studenterna under dessas tåg till Kronborgs fästning, der de mottagos med militärisk honnör. På borggården helsade justitierådet Crone gästerna välkomna. Ploug utbragte ett lefve för kommendanten, generalmajor Lunding, Fredericias tappre försvarare år 1849. — Från Kronborg gick tåget till Marienlyst, der en sexa var arrangerad, hvilken efterföljdes af många tal och skålar, af hvilka särskildt må omnämnas en af rektor Friis, hvilken uttryckte den önskan, att den danska frågan måtte blifva en gemensam nordisk. Efter sexan dansades. Kl. 2,9 gick man ombord i åtskilliga af grosshandl. Priors ångbåtar, eskorterad till landningstället af större delen utat stadens befolkning, synnerligast den qvinliga. Några hurrarop, några skyndsamma handtryckningar, och fartygen gledo, belysta af raketer och bengaliska eldar, ut från land nedåt det spegelblanka sundet, öfver hvilket snart månen lyfte sin stora och rodnande skifva. Under sång och munterhet gick farten till Köpenhamn, der värdarne kl. omkring 12 på natten vid Kvesthuusbron med hurrarop helsade sina gäster välkomna. Måndags förmiddag hölls i öfverensstämmelse med programmet en politisk sammankomst på börsen för att lemna tillfälle till uttalanden angående den skandinaviska rörelsens befrämjande och ändamål. Mötet var ej särdeles talrikt besökt. Dett öppnades kl. 10 af redaktör Ploug med ett meddelande af dagordningen för tisdagen, hvarefter han före slog Höiesteretsadvokat Liebe till mötets dirigent, ett förslag som antogs med acklamation Dirigenten tilltalade med några få orc församlingen och lemnade derefter ordet til professor Hammerich. Efter honom talade redaktör Ploug, lektor Blomstrand och kan didat Krogh från Norge. Efter dem höll pa stor Birkedal ett mycket genialiskt tal, hvil ket slutade med orden: Danmark till Eide ren, Holsteen öfver bord, Slesvig heelt in Norden, ett lefve derföre! Dånande hurraroj följde på detta tal. — Etatsraad Flor fici derpå ordet, så docenten Odhner från Upsal: och sist rektor Friis från Christianssand. — Mötet slutade kl. 1 middagen. Måndags afton var en stor fest arrange rad i Tivoli. Allt, hvad som genom ett rik och smakfullt arrangement kunde göras vai gjordt för att bereda gästerna en angenän afskedsfest. Illuminationen var praktfull. Mo riska hvalfgångar och kinesiska ljusslott om vexlade med hvarandra och öfverallt fani man skandinaviska färger och skandinavisk: emblemer. På ett par ställen hade man träl fat anstalter för dans. Vädret var vacker och 20,000 menniskor hade infunnit sig fö att bevista festen. Enligt hit anlända resandes berättelse afgingo samtliga fartygen kl. 2 i tisdags el termiddag. En ofantlig menniskomassa had samlat sig så väl vid embarkeringsplatsen sor vid Toldboden och på Langelinie samt tillrc pade, under blomsterregn från damerna oc ändlost jubel från alla, de afresande sitt farvä På resan norrut genom sundet åtföljde Christianiastudenternas ångare Lindesnes oc det hit destinerade ångfartyget Orion, hvilke medförde en del återvändande Upsalastuder ter. Vädret var utmärkt vackert, och så lugn att man från det ena fartyget kunde höra d något gegom roparen yttrades på det andr: Denna lyckliga omständighet begagnades ä ven och det ovanliga fall inom retoriken ir träffade, att man midt i hafvet höll tal till e auditorium som befann sig på ett annat fa styg. På aftonen uppsändes från båda fart) gen fyrverkeripjeser. ngsartyget Orion var så öfverfyldt passagerare, att en stor del af dem nödgade tillbringa natten på däck under bar himme