— Ja, Afy! svarade advokaten skarpt. Deras herrligheter känna till, att då hon flydde från West Lynne, var det för att bege sig till Thorn och icke till Richard Hare, fast ryktet skrifvit det på hans räkning. Jag frågar er, såg ni henne då, ty vid den tiden stod hon i gemenskap med Thorn. — Nå väl, ja! jag såg henne, svarade Ebenezer, hvars betänkligheter skingrades, fast han ännu var häpen öfver att det blifvit upptäckt. Förmodligen hade Afy, såsom han profeterat, pratat bredvid munnen. Jo, i sjelfva verket var det Afy som jag först fick se. — Berätta de närmare omständigheterna. — Jag gick på Paddingtonstreet en eftermiddag och fick se en dam gå in i ett hus. Det var Afy Hallijobn, och hon bodde der enligt hvad jag kom under fund med, samt hade en hel våning. Hon inbjöd mig att dricka thå, hvilket jag äfven gjorde. — Såg ni äfven kapten Lenison der? — Jag såg Thorn; det vill säga den jag trodde vara Thorn. Afy bad mig gå klockan åtta, ty hon väntade en vän som brukade komma dit och prata en timmas tid med henne. Men tiden gick under det vi samtalade om gamla minnen, fast jag ej kunde berätta just något nytt från West Lynne, som jag lemnat nästan samtidigt med henne. När Afy märkte det bad hon mig skyndsamt aflägsna mig, men jag hade knappt bunnit ut ur porten, då en gigg stannade der och Thorn hoppade ur samt öppnade med en dubbelnyckel. Det är allt hvad jag vet. — Hvarför vederlade ni ej ryktet som beskyllade Ri