Nordiska Studentmötet. Det i vår tidning förut meddelade sammandrag af det märkligaste, som under mötet timat, följde detsamma till och med fredagen d. 13 d:s. — Kl. 9 lördags morgon samlades de 930 deltagarne i utflykten till Nordsjeland och anträdde, sedan först Oehlenschlägers minesstod å S:t Anne plats blifvit helsad med sång, resan å trenne ångbåtar sundet uppefter, följda af dånande hurrarop från Langelinie och Toldboden. Under musik och sång gledo skeppen förbi strandvägen och Klampenborg, helsade från land med hviftningar och kanonsalut. Vid landningsplatsen å Rungsted var en äreport med en enkel och hjertlig inskription upprest, och landtfolket hade i stor mängd samlat sig, mottagande studenterna med hurrarop och blomsterkastning. Vid Rungsted egnades en hyllning åt danske skalden Evalds minne vid det öfver honom resta monument, hvarefter färden till fots anträddes genom de vackra bokskogspartierna till Hörsholm, i hvars slottsträdgård en riklig måltid var uppdukad. Under intagandet af densamma helsade distriktsläkaren Möller de unga gästerna välkomna. Efter slutad måltid arrangerades i hast en bal champetre, intertolierad med sång och lekar. Kl. 3 e. m. tackade kand. V. Rode Hörsholmsboarne, hvarefter, sedan för tillfället författade versar blifvit sjungna, man bröt upp från slottsträdgården och drog in i sjelfva staden, hvarest å gatorna var anordnad en rad af ej mindre än 250 vagnar, på hvilka man nu satte sig upp och så bar det af till Frederiksborg, dit ankomsten skedde kl. 6 e. m. Då man besinnar, att den lilla staden allenast har ett par tusen invånare, finner man hvilken storartad gästfrihet här utöfvades, då staden gaf nattlogis och vivre åt 930 studenter. Intåget i Frederiksborg var särdeles festligt. Sjelfva festen hölls i Dyrehaven, der amtmannen kammarherre Schulin helsade gästerna välkomna. Under tal, sång, munterhet och lekar fortsattes den glada festen till kl. fram morgonen. Söndags morgon kl. 9 samlades man åter för att anträda vandringen till det en mil derifrån belägna Fredensborg. Efter framkomsten marscherades med gardenas musik i spetsen upp till slottet, hvares man samlades i riddarsalen. På dess galleri befann sig konung Fredrik, omgifven af arfprins Ferdinand, prins Kristian af Danmark, geheimrådet Hall, biskop Monrad, svenske ministern grefve Hamilton, baron Blixen Finecke samt en talrik och lysande hofstat. Sedan konungen helsat gästerna välkomna, tågade man till Normandsdalen i slottsparken, hvarest en storartad frukost var arrangerad. Knappt var dock denna börjad forrän ett störtregn inträffade, hvilket dock ej synnerligen störde hvarkeu glädjen eller aptitens stillande. Då solen åter bröt fram, helsades hon med ett så kraftigt hurra, att knappast någon skål eller något tal skördat ett kraftigare. Konungen sjelf öppnade raden af skålarne med ett lefve för Carl XV, hans fosterbroder och trofaste vän, hvilken skål besvarades af grefve Hamilton med ett lefve för kung Frederik VII. Sedan konungen tackat härför och professor Ljunggren från Lund utbringat en skål för konungen, den bäste dansken, yttrade H. M:t att han icke kunde tolka sitt svar härå bättre, än genom att genast sända sin vän Carl XV en hjertlig helsning. Derpå nedskref konungen följande telegram, hvilket genast telegraferades till Stockholm (en tolegraftråd var framledd ända till den plats, der konungen befann sig): Till H. M:t konungen af Sverige och Norge i Stockholm. Jag är i detta ögonblick församlad med Dina svenska och norska undersåter till en fest, som jag ger i min park. Vi äro tusende tlll antalet, som välsigna Dig. Din broder och vän Frederik. Sedan professor Hammerich utbringat en helsning till det kgl. huset och redaktör Ploug för H. M:t uttryckt de danska studenternas innerliga tacksamhet för det kgl. sätt, på hvilket de danska studenternas gäster blifvit mottagna, slutade H. M:t festen med en tack: samhet till sina gäster, hvarvid han uttalade såsom sin öfvertygelse, att enigheten mellan de tre nordiska folken skulle blifva för alltid bestående. Kl. 3 e. m. skedde afresan i vag nar till Helsingör. En mängd sånger mec särskildt författade ord blefvo naturligtvis af sjungna eller utdelade vid denna fest; utrym met förbjuder oss att meddela någon af dem Mottagandet i Helsingör var lika så fest ligt, som i de öfriga städer, hvilka studen terna hade besökt på denna sin utflygt. AN: